Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin förståndiga, dygdiga och älskansvärda grefvinna*), med
sin förnäma slägt, med några pålitliga och upplysta vänner,
utan lätja och ledsnad, lika munter som förr, offra sina
dagar åt vitterhet och vetenskaper, åt vänskap, åt
medlidande för nästan, åt välsignelser öfver sitt fädernesland; men,
som Anaxagoras, vända ögonen uppåt himmelen och der
söka sitt fädernesland, der sitt rätta hemvist. Hvaröfver
qvida fattige, sjuke och uslingar? Och små barnen, hvem
skrika de efter? Hafva de mist sin försörjare, sin läkare,
sin fader?
I, som ännu trampen trötta och hala fjät för att
uppfylla edra lystnader! I, som tron, att utom stora verlden
är ingen förnöj lighet, ingen trefnad; som inbillen eder, att
enslighet är en börda, och med en art af förakt eller
medömkan skåden ned ifrån lyckans höjd på dem som icke
mera fika derefter, träden närmare och betrakten en stor
och förnuftig mans lefnadssätt! Menen I, att han velat byta
med eder? Att han icke kunnat trifvas med sig sjelf? Ått
han varit färdig att återvända till alla skiften af händelser,
till en slipprig höghet, till fåfängligheten af prakt och
lustbarheter och till allt det som oroar eller gläder denna
verlden? Att han saknat trängseln af uppvaktningar och de
sminkade betygelser af tillgifvenhet och af vördnad, som
aldrig åt personen, men åt lyckan offras och med henne
försvinna? I sanning, M. H., det är en stor uppbyggelse
att finna slika efterdömen ibland menniskor. En herre, som
vandrat igenom den bästa delen af Europa, blifvit allestädes
firad, profvat detta lifvets behagligheter, pröfvat ett allmänt
förtroende uti sitt fädernesland och försökt allt det som
kallas heder, myndighet och anseende — att se den herren
försaka allt sådant, lemna altsammans och tro sig aldrig
hafva varit lyckligare, än sedan han hunnit vara lyckan
förutan. Man skulle förmoda sådana efterdömen böra göra
starkt intryck — men fåfängt. Menniskan går utur verlden
äfven så tanklös, så oförfaren, så ny, som då hon trädde
in. Lemnom henne för den skull till sitt öde. Det tvckes, att
på detta jordklotet blott galenskaper, villomeningar och laster
kunna trifvas, ty sanning har svårt för att tränga sig fram,
dygd att taga fäste. Men med en luttrad själ kan man,
lik grefve Tessin, sätta sig öfver alla händelser, emottaga
*) Lovisa Ulrika Sparre, riksrådet grefve Erik Sparres till Sundby
dotter, gift år 1728.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
