Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjenster nödgas jag å detta rum emot utspridda förklenliga
och, så in- som utrikes, mer eller mindre intryck görande
rykten anlita Svea Rikes Ständers urminnes rättvisa och
allmänt berömda ädelmodighet, som ej annat kan än med
mig instämma, bättre vara att våldsamt dö än med anfäktad
heder långsamt lefva.
Bevis på hvad jag andrager äger jag uti en skrift, i
svenskt mål och med svenska händer, nyligast skrifven,
medelst hvilken jag till min heder och ära på det högsta
angripes, och uti hvilken jag, igenom ogrundad jemförelse,
till det nesligaste dödsstraff skyldig förklaras*).
Ehuru dess äreförgätne författare sökt sina vapen i
mörkret smida, och oaktadt han sitt föraktliga namn under
egen blygd döljer, vet jag dock både rum, ort och folk,
som dervid brukats, hvilka jag af sky för egen hämd under
dessa dessutom nog bullersamma tider gerna åt en evärdelig
glömska öfverlemnar. Af sådana mordiska vapen och hemska
hugg lära ju otvifvelaktigt R. H. St. urskilja deras uppsåt,
som med dem umgås.
Det svenska namn jag bär och det svenska blod i mina
ådror rinner tillskrifver jag såsom en af svenska folkets ädla
kännetecken det naturliga förakt jag emot slike skamflata,
rädda och dolda ovänner hyser. De stånde mig, i fall de
sådant gitta, på detta dyra rummet till tals, om jag någon
orätt gjort, om jag kallt hjerta för mitt fädernesland burit,
om jag gåfvor tagit, om jag hemliga snaror utlagt, om jag
sökt någon på olofligt sätt till mina tankar locka och
öfver-tala, om jag inför öfverheten sagt hvad jag ej för
menigheten dristat upprepa, om jag någon man lönligen svärtat,
om jag i hopp om mörker mörka gerningar utöfvat. Har
jag slikt till rikets men eller den ringaste dess innebyggares
förtryck gjort, så vare mitt stoft förströdt och mitt namn
bland Eder, gode Herrar och svenske Män, utplånadt! Men
finnes jag deremot af gammal svensk art, bör jag svensk
manna-rätt njuta, hvilken jag intill min sista andedrägt för
svara tänker.
Min öfverhet har jag troligen tjent och ingen annan
derföre ansett än den hvilken Gud oss igenom lemnade
ordentliga medel tillordnat. Denna min undersåtliga pligt
upplifvas af sannskyldig kärlek, då jag dagligen och närmast
röner, att när den Högste en gång vår nu regerande konung
*) Förmodligen någon af Erik Wrangels pasqviller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
