Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta lilla företal, som skiljer sig ifrån mina vanliga
ämnen, skall ej hindra mig att blifva vid mina ingångna
förbindelser : ), och La Mottes fabler hjelpa mig nu, som ofta
tillförene, att dem fullgöra.
* *
Saga om Fursten, Jägaren och Höken.
En spotsk hök satt i sina förfäders bo; tänkte argt
men befarade intet ondt. Dock, som olyckan ofta vakar,
när den hon syftar uppä som sötast sofver, så stälde en
snäll fogelfängare upp sina nät, uti hvilka höken samma
dag, mera lvsten än försigtig, sig insnärjde. Fogeln var rar
till fjäder och snäll i flygten; ty trodde dess nya herre sin
skyldighet och sitt intresse fordra att frambära sitt nya
fänge för sin landsherres fötter. Han vann ock tillträde;
men höken, mera betänkt på frihet och hämnd än
förbländad af glitter, guld och ädla stenar, flög ifrån jägarens
hand, och med sin dristiga klo spände han (jag hisnar att
säga) furstens näsa.
Som en mäktig herres lemmar, ej mindre än alla andra,
äro af kött och blod, så ömmade detta den förnäma näsan,
likasom hade det endast varit en lumpen, grof och
förfrusen tiggare-näbb. Hoffolket lupo till; hoffröknarna
jem-rade sig och sade, fulla af ömhet för sin öfverhet: stor
sak i svedan, men det är synd om det vackra ansigtet!
Ofverjägmästaren och öfverfalkenermästaren togo hvar sin
tång. Det gjorde dem ondt om en så vacker fogel; ty ville
de ej spilla dess lif, utan endast försigtigt bryta upp dess
klor; hofsvennerna buro vatten, pomada, servietter,
lavendel-spiritus, svamp och flera nödvändigheter; andre lupo
flåsande omkring i staden af fruktan att ej vara de första
budbärare af en så sällsam tidning samt tillika bibehålla sig
vid det anseendet att veta hvad i furstens rum hände.
Som-lige sade, att höken länge sedan vandrade i luften med
landsens näsa; andre, att fursten redan låtit svarfva sig en
ny. Med ett ord: hvar hade sin lilla osanning att löpa med.
*) Tessin hade i ett föregående bref lofvat, att för hvarje gång
berätta prinsen en saga eller fabel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
