- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
289

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ändtligen kom den beklämda näsan, utan särdeles
förfång, utur sitt taggiga fängelse, hvaruppå en nykommen
hofbuss framträdde och i hårdaste ord förestälde
fogelfän-garens höga missgerning, och hökens straffbara förgripelse.
Furstens höghet, sade han, hofvets heder, folkets efterdöme,
kräfde begges straff. Jägaren borde mista, om han än hade
tio näsor, och höken sitt lif.

Nej, min vän, sade den fromme landsherren, hvar och
en bör uppfylla det kall, hvartill han i verlden satt är. En
jägare fångar djur och frambär dem sin öfverhet till skaft
och offer; en hök griper efter rof, och en furste förgäter
ädelmodigt svaghetsbrott.

Jag lägger till: och en hofvinglare uttyder allt till det
värsta.

Med djup och kärleksfull vördnad äger jag den nåden
att framhärda

Eders Kongl. Höghets
Min Nådigaste Herres
underdånigaste och trognaste tjenare
C. G. T.

Hellekis den 28 Juni 1752.

II.

Min Nådige Herre!

De gamle hafva tillika hedrat och vanfrejdat menniskans
tunga, då de beskrifvit henne såsom det bästa och det sämsta,
det ädlaste och det värsta vi äge.

Jag för min del beklagar henne, som måste bära
skulden, då hon likväl endast åtlyder sina herrars och förmäns
befallning. Hon gör ju intet annat än tolkar hvad hjertat
och förståndet henne pålägger, utan att ens äga frihet
eller förmåga att tänka eller tadla; utan träffar på henne
in hvad det bekanta ordspråket lärer: sådan som herren är,
sådan är ock tjenaren.

Men vilja vi gräfva till botten, skola vi snart skönja,
att alla våra egenskaper, ja alla våra dygder äro, allt som
de användas, antingen de ädlaste eller de slemmaste ting i
verlden.

Att ibland många endast välja är e trängt an, så är den
ett egentligt upphof till ondt och godt. Äresjukan har bragt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free