- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
291

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

styrelsens högsta konst att ständigt underblåsa menniskornas
äresjuka och att anse dem som en försigtig läkare anser de
vanliga febrarne, då han ej förr dämpar deras anfall, än
han antingen afvaktat deras mognad eller märker, att de
vilja sig i hetsig sjukdom förvandla.

En konung, som gifver Gud äran, en konung, som sjelf
är måttlig under traktan efter ära, en konung, som med
nåd och belöning uppmuntrar sina undersåter att löpa på
den hala ärans väg, är den sällaste bland konungar.

En undersåte, som har orsak att tjena med gladt hjerta,
en undersåte, som räknar fyllnaden af sin pligt för sin
rättaste belöning, en undersåte, som hvar dag läser i sin
konungs ögon en oombytlig nåd, en undersåte, som ej
trampar andra under lyckan, en undersåte, som i det
klaraste väder bereder sig på storm och vattuflod, en
undersåte, som aldrig bländas af ärans falska sken, förlorar utur
ögonsigtet en ljuflig enslighet. och ett stilla samvete, är den
lyckligaste ibland alla menniskor.

Med odödelig vördnad njuter jag den nåden att vara

Eders Kongl. Höghets
Min Nådigaste herres
underdånige och trognaste tjenare
C. G. T.

Akerö den 26 Aug. 1753.

Ett hundrade vargar.

Saga*).

I fullt språng, svettig, snafvande och andtruten, kom
Olle in uti sin faders stuga. »Söte far», ropade han med
halfbrutna ord, »söte far, kom ut! Hundrade vargar stå
omkring vår täppa.» — >:“Ljug i Blåkulla, pojke!» svarade
den beskedlige fadren, som täljde på en fimmerstång och
hatade lögn. »Nå nå, käre far, sextio voro der visst», åtrade
Olle. — »Hut!» sade Mats, »när såg du, byting, sextio
vargar? Hur ser vargen ut?» »Vargen — —» sade Olle,

*) Ur T:s skrifter utg. af G. Frunck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free