Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inflytelserika blifva tolkningarna af Moliéres och Holbergs
komedier, af hvilka en del redan presenterats för den
svenska allmänheten af de franska och tyska
skådespelar-trupper, som under den närmast föregående tiden här
upp-trädt. Produktionen af svenska originalstycken blir först
efter teaterns öppnande rätt liflig. Tills vidare underhölls
emellertid intresset för dylika genom den sällskapsteater,
som inrättats af A. J. von Höpken, och hvars aktörer
utgjordes af unga adliga dilettanter.
Då hände sig, att några unga skrifvare och studenter
på konungens namnsdag år 1737 uppförde ett af dem
för-fattadt »stycke af Tobioe historia». Endast i sin egenskap
af svenskt original mottogs denna för öfrigt medelmåttiga
produkt med ovanligt bifall och måste under stort tillopp
af åskådare gifvas om flera gånger. Detta blef den
närmaste yttre anledningen till den »Kungliga svenska
skådeplatsens» upprättande. De tillfälliga aktörerna blefvo nu
»på allt sätt öfvertalade att fortfara med svenska
skådespels uppförande. Åtskilligt folk af kondition lofvade förse
dem med vackra och ärbara pjeser. Man förestälde dem
att, som publicum vore så särdeles hågadt för en svensk
teater, kunde de dervid hafva sin goda utkomst.» De
be-höfde ej afstå från sitt föregående yrke, utan kunde hoppas
att, med denna tilltänkta verksamhet på sin meritlista, en
gång . framdeles komma till vackra brödstycken». Man
lyckades utverka konungens tillstånd för truppen att fa gifva
föreställningar på den kungliga teatern. Längre sträckte sig
ej konung Fredriks uppmuntran af det fosterländska
företaget. Det bistånd, hvarförutan skådeplatsens danande
skulle blifvit en omöjlighet, kom från annat håll. »Visse
herrar», skrifver C. G. Tessin följande året, »åtogo sig ej
blott att förskjuta medel till teaterns nödiga reparation samt
till magasins anskaffande, med mera som förlag fordrade,
utan ock att låta undervisa och inrätta de nya aktörerna
uti allt det som till den sysslan hörde.» Sina förnämsta
gynnare och ifrigaste befordrare hade det nya företaget i
riksrådet grefve Carl Gyllenborg, den förut nämnde friherre
Anders Johan von Höpken och riksrådet Erik Wrangel.
Till dem hörde ock de tvenne personer, hvilka nu jemte
Höpken fingo inseendet öfver den nya scenen sig
anför-trodt, nemligen öfverste Nils Palmstjerna och kammarherre
C. von Olthoff, af hvilka den sistnämnde visade sig särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
