- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
313

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är du sjelf, min ärliga Lasse! Men hvem i raggens namn
skulle hafva känt igen dig, som du nu ser ut?

Champagne. Känt igen mig? Ni skall veta, herr
baron, att, sedan min grefve tillpyntade mig på det sättet,
som Ni ser, jag hade nog göra i fulla åtta dagar, innan jag
kunde förnya bekantskapen med min narraktiga, jag vill
säga behagliga, person.

Baron Stadig. Men säg mig, huru har du, som, fast
du alltid varit en rolig gosse, dock städse visat dig beskedlig,
kommit att bära denna främmande narrdrägten? Om jag
mins rätt, så bar du min kusins livrée, när jag var i Paris.

Champagne. Jag fruktar, kära herr baron, att jag
mera bär er kusins livrée nu än då. Men att kort förtälja
er allt: när min grefve skulle resa från Paris, så måste jag
kan tro avancera från lakej till kammartjenare; derpå befalte
han mig att linda upp det lilla håret, jag hade, på sätt som
I ser, att bara öronen sitta ute; baktill lät han hänga det la
långa repstycke om vecklad t med svart band och en liten
hårtofs i ändan; han lät tränga på mig ett par byxor, som
sitta så tätt åt, att jag livar timme och stund nödgas att
lappa dem, derest de spruckit i sömmarne; sedan måste jag
hafva dessa hvita strumporna, som för mig, hvilken han hvar
dag sänder som en skjutsmärr kring gatorna, det må vara
rent eller orent, hafva snart blifvit så isprängda, som de äro.
Ja, kära baron, si hocka tofflor han låtit göra mig; sedan
dessa vagns-söljorna, han gifvit mig till skospännen; si denna
mångfärgade rocken, som han hängt uppå mig med ett helt
1 ispund hästtagel uti, att göra mig en fullkomlig styfkjortel.
Allt detta tillika med denna långa värjan jemte min lilla
vackra hatt, som han böd mig bära på ett öra, svor han
med alla fransyska eder, som han lärt, hvilka min sann äro
inte få, att det gjorde mig till en öfvermåttan väl ajusterad
modisk valet de chambre; men i mitt tycke har det gjort
mig rent ut nästan till en så stor narr som min . . .

Baron Stadig. Sakta, Lasse! Mins, att din grefve är
min kusin.

Champagne. Jag vet, att han är er nära slägt, herr
baron; men hvarföre släglas han då inte på er i förstånd
och beskedlighet?

Baron Stadig. Ah, din tjenare, Lasse! Men, kära,
säg mig, hvad för folk umgicks min kusin med i Paris?

Modisk = på modet, modern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free