Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lotta. Min hjertans Fiken, den är lycklig, som
tror sig vara så. (Suckar.) Men är det icke sant, att jag
måste liafva sett din bror, förrän jag vardt gift?
Fröken Sophia. Vi voro grannar på landet; våra
föräldrars vänskap gjorde, att vi, deras barn, voro ock snart
sagdt alltid tillhopa. Jag var så lycklig att beständigt få
njuta denna förmonen och att dymedelst förvärfva mig ditt
förtroende, min Lotta, som tvärt emot dessa tiders vana i
alla ombyten varit uppriktig och beständig. Men min bror
Stadig var mesta tiden vid akademien; dock ökade han då
och då vårt lilla sällskap. Sedan började han sin resa
utomlands; men som min far, som var hans styffar, hastigt dog,
nödgades han skynda sig hem och har allt sedan uppehållit
sig här i Stockholm, att afvakta en hop förtretliga, oss
gemensamt angående processer, som gemenligen äro det
säkraste arfvet, barnen få efter deras föräldrar. Men om jag
icke bedrar mig, så hade han den lyckan att se dig, min
engel, här om dagen uti mitt logemente.
Fru Lotta. Du hade så stort sällskap den gången,
jag dröjde så kort tid qvar, är oc-k gemenligen så litet
cu-rieuse att efterfråga, hvem den eller den är, att jag min
sann ej kan erinra mig ett enda ansigte, som jag då såg.
Men säg mig rätt uppriktigt, hvarför begär din bror så
en-ständigt att få besöka mig? Jag hoppas ej, min käraste
Fiken, att han kommer att öka hopen af mina friare?
Fröken Sophia. Men om det så vore, min lilla söta fru?
Fru Lotta. Ah, hennes tjenarinna, min sköna fröken!
Hennes bror har utan tvifvel lärt henne dessa hjertbrytande
namnen. Men utan skämt, min käraste Fiken, det skulle
göra mig hjertligen ondt, om din bror ville besöka mig på
den foten.
Fröken Sophia. Men hvarföre så det, kära du? Du
känner ju hans familj, att den är en ibland de äldsta och
bästa i hela Sverige; du vet också dess välmåga, och fast
han är min bror, så kan jag likväl säga, att hans person
är inte obehaglig, hans väsende är hvarken flygtigt eller
trumpet, och om jag ej visste, att han hade ett så fromt
och redligt sinne som någon i verlden, så vore jag ovärdig
din vänskap, om jag i minsta måtto talte för honom.
Fru Lotta. Jag vore ock ovärdig din vänskap, min
engel, om jag icke trodde hvart ord, som du säger; men
jag är så ledsen vid att blifva så förföljd och plågad, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
