- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
322

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en tid bortåt varit af friare, att blotta namnet af dem
kommer mig att rysa. Det är en underlig sak, att så snart ett
fruntimmer, hon må vara ung eller gammal, lika mycket,
blifver enka och ropas ut för att vara rik, då skall veta,
der blir ett rännande i staden. Der finnes knappt någon
karl så ovärdig, som icke tror sig fritt kunna våga till alt
anmäla sig hos henne, alla ställa sig an, som vore det
endast hennes dejliga person, kan tro, som de fika efter, ja
de svärja så, att man kan hisna deråt, det de, om hon hade
ingen fyr k, skulle skatta sig lycklige att laga henne i bara
pajtan, som man plägar säga, och allt detta måste hon vara
så enfaldig och tro. Som för exempel, hvad nu mig angår,
min Fiken, så kan min, som alla andras, ungdom kanske
något leka folk i ögonen, min spegel säger mig ock, att jag
ej är just af de aldra fulaste; men tror du, att jag derföre
bör vara så fåfäng och från vettet att inbilla mig, det Lotta
Enterfelt är den, som de fria efter? Nej, min vän, öfverste
Rikmans penningar hafva satt deras hjertan i brand. Dem
fikas de efter, dem sucka och ängslas de före, dem skrifva
de kärleksbref till, dem göra serenader före; och huru gerna
skulle de se, om de allenast med dem finge gå i brudstol,
ja äfven i brudsäng, den täcka, den sköna Lotta Enterfelt,
som de nu kalla mig, måtte då få ligga hvar hon ville, ja
obrydd conlinuera i sitt enkestånd till sina döddagar.

Fröken Sophia. Men min bror . . .

Fru Lotta. Du vill säga, att din bror har helt andra
tankar. Jag vill fördenskull, min Fiken, tro honom vara
den rara Fogel Phoenix, hvaraf de säga aldrig skall vara
mer än en enda tillika till i hela verlden. Men säg mig,
min flicka, vill han likväl icke blifva min man, vill han icke
hafva väldet öfver mig, med ett ord, vill han inte, jagskall
erkänna honom i sjelfva verket för min herre och husbonde,
sedan vi blifvit gifta, blott oc-h allenast för det, att han
kallat sig min träl, så länge han friade? Min hjertans
Fiken, du må förgylla saken, huru du vill, så blifver dock
detta summan på allt: jag vet, hvad det betyder alt vara
gift; jag har en gång varit så och vill svärja derpå . . .

Fröken Sophia. Hvad?

Fru Lotta. Att jag ändå, innan du vet ordet deraf,
på nytt begår samma galenskap igen.

Pajta = skjorta, linne. Tillika = samtidigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free