- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
331

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Truls. Om jag känner krutet rätt jag, junker, så trä
vali mej hon ger många goda ord, och det har jag sagt er
förut.

Junk. Torbjörn. (För sig sjelf.) Få mig skam, får jag
dig man en gång i mina klor jag, skall du inte bli så mjuk,
som du nu är styf, om jag heter Torbjörn eljest. (Till frun.)
Sitten i fred, välborna fru.

Sara. Hvem är der? Si, jag ber honom om förlåtelse,
min herre.

Junk. Torbjörn. Ni må så väl kalla mig Munser som
Herre; jag kännes vid ingendera. Jag heter Junker
Torbjörn, min far hette Junker Torbjörn Torbjörnsson af Stollebo,
och så ha vi heta från far till son, allt sedan Kung Orres
tid. Jag har sextusende daler silfvermynts bonderänta, ren,
god bonderänta, min fru. Här är min jordebok med by och
bonde och hvar räntepersedel. (Tar upp ett hoprulladt papper.)

Sara. (Skjuter ifrån sig papperet.) Min kamrerare förstår
sig bältre på allt detta än jag. Emellertid så ber jag er om
ursäkt, junker, er titel var mig obekant.

Junk. Torbjörn. Det må så vara denna gången, min
fru; litet brutit är snart förlåtit, som vi pläga säja i vår
bygd. Jag vill vara kort i mitt ärende. (Medan han talar,
makar lian sig åt länstolen och sätter sig hastigt ner.) Jag säger, jag
vill vara kort i mitt ärende. Men sätt er ner, fru, sätt er;
vi blifva snart lika goda. Hör, Truls, tänd på min
tobaks-pipa. (Sara sätter sig på karmstolen och skakar på hufvudet.)

Truls. Det skall ske, junker. (Tager fram ett tobaksfoder
och derutur en pipa och går till ljuset att tända på densamma.)

Sara. Fy, junker! När plägar man röka uti en
frun-timmerskammare?

Junk. Torbjörn. Hör, fru, jag vill så begynna, som
jag ämnar hålla ut; jag förstår mig inte på att krusa, när
man friar, och vara plump, sedan man blifvit gift. Sådan
som I ser mig nu, så blir jag.

Sara. (För sig sjelf.) Åtminstone blir du inte bättre, det
går jag god före; men jag måste låta den narren göra, just
som han vill.

Junk. Torbjörn. Men, min fru, kan man inte få ett
glas öl här hos er? I min bygd sättes alltid ölstopet fram,
när främmande kommer.

Skam = hin onde; få mig skam = ta mig f—n.

Tobaksfoder — tobaksskrin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free