Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans fader hette som han, Torbjörn. Jag vet inte, hvad tjenst
han hade der ute i Polen, vid kommissariatet, men det vet
jag, att han bragte en otrolig summa penningar med sig
dädan. Med dessa och dem, han sedan fick igenom hvad
del han hade i kaperierna i Göteborg, köpte han sig ett af
de största godsen i riket, som denne hans son nu besitter;
och som han hade hört, att samma gods i gamla tider
tillhört en hos oss nu utgången familj, som kallade sig
Ränte-rike, så använde han så väl sina penningar, att han fick
någras förbön till att blifva adlad och att få upptaga detta
alldeles bortglömda familjenamnet. Han gifte sig derpå med
Fru Barbro Getuklöf och ville sedan inbilla alla menniskor,
att han var af den gamla Ränterike-familjen, utsatte ock
uti sin matsal till bevis deraf ett långt slägtregister, som
han låtit ihopflicka. Ja, att så mycket mer visa sig
gammalmodig, har han aldrig velat låta kalla sig annat än
Jun-ker Torbjörn och äfven förbudit äldste sonen i sin familj,
man efter man, att bära annat namn vid förlust af hela
hans efterlemnade egendom. Denne glopen hans son är
uppfödd endast med högfärd och inbillningar, utan att hafva
lärt något annat hvarken i vett eller lefverne; han har satt
sig i hufvudet att vilja ha dig till hustru, och att du inte
skulle kunna neka ett sådant tillbud. Jag slapp honom
alltså inte, förrän jag skulle skrifva med honom det bref,
som han gaf dig. Men hvad tycker du om honom?
Fru Lotta. Det hände sig så lyckligt, att hans tölper
af en dräng misstog Sara för mig, hvilket jag nyttjade så
väl, att hon äfven fick agera min person emot honom sjelf
och således emottaga både hans visit och frieri. Men huru
kunde min far sända mig ett sådant kreatur?
Amiral Enterfelt. Huru bar han sig åt då?
Fru Lotta. Jag var så nyfiken att lemna dörren pä
glänt, så att jag kunde höra och se allt, hvad som gjordes
och sades; jag kan inte just minnas allt, men det mins jag,
att han rökte tobak, orenade mitt rum och bar sig åt just
som ett svin.
Amiral Enterfelt. Gaf Sara honom då korgen?
Fru Lotta. Nej, hon tordes inte göra det heller utan
min befallning; hon begärde tid till betänkande och gaf
honom något litet hopp. I morgon skall han få svar.
Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl. Hvad svar
vill du då gifva honom, min Lotta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
