- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
344

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fru Lotta. Kom, du fjolla, låt oss blifva litet
allvarsamma. Jag skall säga dig en underlig sak: tror du, att,
rätt så pickhägad som jag var, förrän jag visste, om min
far ville samtycka till mitt giftermål med grefve Hurtig, rätt
så indifferent kommer mig nu den saken före?

Fröken Sophia. Griller, griller, min vän.

Sara. Grefven är der ute, ers nåd.

Fru Lotta. Bed honom komma in. (Till fröken Fiken.)
Jag tillstår, min engel, att, när jag hör, grefven skall komma,
jag väl känner återkomsten af min svaghet, men ej på långt
när så häftigt som tillförene. Jag svär dig, att det är sant,
men kan ej utgrunda, hvad sådant kan betyda, om icke det,
som jag hört, att vi naturligen längta efter, hvad vi tro
svårt att bekomma, men att, när svårigheten är borta,
längtan minskas, ja omsider stannar. Jag säger intet mer, men
få se, hur det går.

Sjette inträdet.

Fru Lotta, Fröken Gladlynt, Grefve Hurtig.

Grefve Hurtig. Ma charmante cousine, jag beder om
förlåtelse, att jag inte kände er, sist jag hade den äran att
se er, eller visste den lyckan, jag hade, att vara er så när
skyld; jag kände dock, att det var något i blodet, som kom
mig att känna ett je ne sais quoi, som man säger i
Frankriket.

Fröken Sophia. Ah, här i Sverige säger man, grefve,
att när man kommer i ett hus, sä visar man första
höflig-heten åt frun deraf; för det öfriga så har jag alltid vetat
att, som mig bort, sätta värde på den lyckan att vara ert
syskonbarn.

Fru Lotta. (Till fröken.) Jag ser, min engel, att
grefve Hurtigs visit var denna gången ämnad först till er
och sedan till min spegel.

Grefve Hurtig. Fru Lotta! Min kusin! Två emot
en är för mycket. Jag hoppas, min vackra fru kan inte
taga illa upp, om min agreabla surprise att hafva en så
vacker och af mig härtills okänd kusin, samt att par
hazard träffa henne här, kom mig att manquera i’ de’ mani-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free