- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
346

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svär derjemte vid min ära, att det skall blifva sista gången.
Jag måste nu lemna er; men I skall vara välkommen hos
mig till aftonmåltids.

Grefoe Hurtig. Jag skall lyda er befallning. (Bugar
åter djupt för fröken Sophia ocli går ut.)

Sjunde inträdet.

Fru Lotta, Fröken Sophia.

Fru Lotta. Det är så, min Fiken: en stor ändring är
skedd i mitt sinne. Tänk, jag börjar nu allt mer och mer se
grefve Hurtigs fel, som jag tillförene dels inte märkte, dels
tyckte vara behagliga. Du mins ju, hvad min far gaf mig
tillstånd att säga honom? Jag hade detsamma åtskilliga
gånger på tungan, men kunde inte ha hjerta att gifva honom
det nöjet. Ja, min hjertans Fiken, ännu ett starkare tecken,
att jag ej älskar din kusin, är det, att jag ej är jalouse,
fastän jag nogsamt märkte, att hans ögon mer lupo och
fäste sig, der du stod, än sågo mig an. Tillförene hade
sådant kunnat förstöra vår såta vänskap, min engel; men
jag säger dig med min vanliga uppriktighet, att jag nu
anser allt, hvad grefven gör, talar eller tänker, med största
kallsinnighet i verlden.

Fröken Sophia. Ligger inte till äfventyrs under denna
lilla och, jag tör säga, ogrundade misstanke en hemlig
kärlek begrafven, som snart torde tända sig igen?

Fru Lotta. Aldrig, aldrig, min vän.

Fröken Sophia. Men hvarföre försäkrade min Lotta
grefven då, att hon ville förlåta honom allt, hvad han
felat?

Fru Lotta. Jag gjorde så; men mins min ed, att det
skulle blifva för sista gången! Jag är så försäkrad, att han
lärer snart igen begå någon galenskap, att jag så godt redan
håller mig vara befriad ifrån en tillsägelse, som var så
vil-korlig. Men, min Fiken, vill du vara så god och gå litet i
matsalen, medan jag går att tillse, om min far hvilar sig
ännu. (Är på vägen att gå, men stannar litet och säger:) Men,

Tillsägelse = förbindelse, löfte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free