Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Junk. Torbjörn. Den här lymmeln Truls, han ville
ändteligen, jag skulle gå in i denna stugan, och sa’, att de
dricka te här; jag har nu setat här halfva timmen, snart
sagdt, och bugat, men ingen af er, go herrar, har vålat er
att dricka mej te. Ja är likväl så god som någon af er,
ska’ ni veta, och vill ingen af er dricka te mej, så kan ja
väl dricka för mej sjelf.
Baron Stadig. (Till de andra.) Han lär inte ha alla
skrufvar fasta, märker jag; han har hört, att man dricker
té här, och det har han förstått, som skulle man dricka
honom till. Låt oss göra så alla på en gång. (Tilt junker
Torbjörn.) Junker, jag har den äran att dricka er te. (Så
göra oek alla de andra och buga sig för honom.)
Jlink. Torbjörn. (Bugar sig igen för den ena efter den
andra.) Jag kan inte göra mer än en besked i sänder, go’
herrar; men ge Ni mej tid, så ska jag svara hvar och en
i sin ordning. Jag har ännu aldrig spottat i kannan, vet
Ni. Hör, gosse, ge Junker en kopp med!
Bertil. Ja, herre. (Sätter en kopp kaffe för Junker.)
Junk. Torbjörn. Hör, pojke, vet du hva’? Ja’ är
inte van att dricka ur fingerborar. I min bygd dricka vi
utur röda skålar, kan tro; men jag ser, manéret här uppe
i landet är att dricka utur spräckluta: det skall fuller vara
förnämare det utan tvifvel. Så ge mej hit en skål, som
håller ett halfstop, och äfven det är litet nog för Junker
Torbjörn.
Bertil. Det ska ske, herre. (Löper ut.)
Baron Stadig. Ni har fuller inte varit länge här,
j unker ?
Junk. Torbjörn. Jag kom hit i måros, och ville jag
vore hädan re n. Ingen känner jag, å ingen känner mej.
Får ja’ man beställa ett ärende, hvarföre jag reste hit, så
hoppas jag aldrig se Stockholm mer, så länge jag lefver.
(Bertil kommer in, sätter en stor skål kaffe på bordet för
Junker. Junk. Torbjörn ser på skålen.) Jag hoppas, de ha
inte lagt pors i detta ölet: det sir så svartbrunt ut; men
kanske det är mumma. Ja mins, min granne, inspektören
på Supnäs, traktera’ mej med slikt, litet före min bortresa.
(Tar skålen, dricker hastigt och bränner sig illa, kastar skålen i
backen, springer efter gossen att slå honom.) Jag ska lära dej, din
Spräcklut = spräcklig, brokig.
Svenska Parnassen II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
