Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag. Han hade ock föresatt sig samma lefvernesart med mig,
förrän han började sina resor; men huru vida utrikes orter
kunnat göra en så total ombytning uti dess förr fattade
resolution, som de gjort uti allt hans öfriga uppförande, har
jag ännu inte kunnat göra mig kunnig om. Men efter herr
amiralen nämner min kusin, så lärer han tillåta, att jag
hjertligen beklagar den dårskap, han begick just nu på
kaffehuset . . . och . . .
o
Amiral Enterfelt. Ah, nämn intet derom, herr baron!
Lappri, lappri! Man måste förlåta ungt folk. Jag har ock
varit yr i min ungdom, dock på svenskt manér. Sådana
visputa utländska manér visste vi inte i min tid: vi galnades
och handskades oss emellan, så det gick väl till, men
vördade alltid ålderdomen. Dock det gör mig ondt, att jag sjelf
blef pä sistone något ifrig: bloden begynte att jäsa på
gubben, skall I tro, baron Stadig, och hade I inte kommit
emellan, så tror jag min sann, att det blifvit bara allvar utaf.
Jag förlåter grefve Hurtig af allt mitt hjerta, ja jag
beklagar äfven på det högsta den förtret, han dymedelst sig
ådragit.
Baron Stadig. Huru då, herr amiral?
Amiral Enterfelt. Ja, jag vill säga er, herr baron:
I vet utan tvifvel, att er kusin friat till min dotter; I tör
ock veta, att hans person stod henne så temmeligen an.
Hon hade ock ämnat, på mitt inrådande, att i afton gifva
honom ett fullkomligt ja. Allt detta är öfverända: min Lotta
hade före min hemkomst fått veta, hvad som händt på
kaffehuset, bedyrade, när jag kom in till henne i hennes
kammare, att hon aldrig mer ville veta af grefven, ja påstod
sig dertill vara förbunden igenom en dyr ed, den hon aldrig
skulle bryta.
Baron Stadig. Men står hon inte att bevekas och att
vara så försonlig som hennes goda far, hvilken likväl lidit
största oförrätten?
Amiral Enterfelt. Jag gjorde allt det jag kunde att
öfvertala henne dertill, men fåfängt.
Baron Stadig. Skulle herr amiralen ej ännu vilja
göra ett försök? Hvem vet, om icke ett så fromsint
fruntimmer som fru Lotta, och som derjemte har så stor
vördnad för sin far, torde låta öfvertala sig?
Amiral Enterfelt. Nej, herr baron, jag känner min
flicka: så god som hon är, så beständig är hon i hvad hon
Svenska Parnassen II. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
