Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raisonnera härom; jag har ännu ett skäl, som är
oöfver-vinneligt.
Baron Stadig. Tör jag fråga, livad det är?
Fru Lotta. Jo, att jag vill så, att jag blir dervid,
och att den, som mera talar härom, gör mig* alldeles inte
till viljes.
Baron Stadig. Min nådigste fru.
Fru Lotta. Jag hade aldrig kunnat tro, att baron
Stadig skulle vilja förtreta mig.
Baron Stadig. Jag ber, hör mig.
Fru Lotta. Stig upp först, baron Stadig, och tala
sedan så mycket er behagar. Släpp man min hand lös, jag
vill stå qvar. Det kan vara lik mycket, hvar jag är, som
det är lika mycket, hvad I vill säga.
Baron Stadig. Min skönaste fru, jag tager himmelen
till vittnes, att det första ögonblicket, jag hade den lyckan
att se er, era fullkomligheter så intogo mitt hjerta, att l
sedermera envåldigt ägt alla mina tankar, och att I varit
all min längtans ädlaste och endaste mål. Jag visste ej då,
att min kusin grefve Hurtig var i lika tillstånd med mig:
han har sagt mig sådant först i dag; men ack! han förtälde
mig tillika den lyckan, han hade, att I, min sköna fru, ej var
honom ogunstig. När jag för några timmar sedan hade den
äran att tillika med honom göra hos er min uppvaktning,
bekräftade er vackra mun min kusins lycka och betog
till-lika mig allt hopp om min.
Sedermera är denna för min kusin bedröfliga händelsen
mellankommen, som tyckes hafva ändrat ert sinne och liotar
honom med förlust af en sällhet, som han borde skatta för
den aldra största i hela verlden. Jag vore en skrymtare, om
jag ej tillstode, att hvad som således händt mig ingalunda
bedröfvar; men så ville jag ej profitera af min kusins olycka,
så länge något hopp vore, att densamma kunde afböjasjja,
jag hafver äfven trott min skyldighet fordra att, så mycket
möjligt vore, dertill contribuera. I detta uppsåt, min
skönaste fru, och inte till att förtörna er, har jag velat hos er
intercederá för min olycklige kusin; I har afslagit min bön,
ert fattade beslut emot honom är oföränderligt, I har
förklarat allt förebedjande onödigt och fåfängt. Jag har således
intet att reprochera mig sjelf, ja fast emot mig ^jelf, min
egen kärlek, ja min egen lycksalighet hafva sökt, i anseende
till min kusin, fullgöra allt, hvad både vårt skyldskapsband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
