- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
372

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

discourser för en pickhågad älskare, som väntar af er vackra
mun sin dom: gif honom nu antingen lif eller död.

Fru Lotta. Låt mig väl höra parterna, baron Stadig,
och väl ransaka saken, innan jag gifver dom; dertill fordras
någon tid.

Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl; men, min
kära Lotta, hade du inte bäst att göra pinan kort? Tänk
dock huru träget lian beder!

Fru Lotta. Jag vill inte gerna neka min kära far
något, men måste dock i detta målet så vida vara olydig,
att jag utber mig något rådrum, innan jag mig
fullkomligen yttrar.

Fröken Sophia. Stå inte, kära Lotta, och tokas så
med bror min! Jag känner ändå på mig, att du gifver
honom ja.

Fru Lotta. Du tör ha känt så mycket förr en gång
du, och likväl bedragit dig, mins det. Emellertid, baron
Stadig, så försäkrar jag er, att, hvad beslut som jag fattar,
ert nöje skall vara mig om hjertat.

Fjerde inträdet.

Amiral Enterfelt, Fru Lotta Enterfelt, Fröken Gladlynt,
Baron Stadig, Grefve Hurtig, Lasse Lustig och Sara.

Grefve Hurtig. Quel bonheur, ma cousine, att få se
er tvenne gånger på en dag, ma foi, alltid lika skön och
lika behaglig!

Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl. Lära de
så att lefva i Paris? Jag mente, man helsade alltid på frun
i huset först.

Fru Lotta. Det är alltför mycket svenskt och
gam-malmodiskt, kära far; grefvens vana är att gå till fröken
först, sedan till spegeln, och sist kommer raden till mig.
(Sakta till amiralen.) Se, min far, spådde jag ej rätt? Strax
härpå lärer hans grefveliga nåde förfoga sig till mig.

Baron Stadig. (Sakta.) Du lärer fuller sloka fjädrarne
rätt nu, min grefve, när dig blir bekant, huru du har
för-qvacklat din lycka. Dock, hvem vet? Du tör vara lyckligare

Förqvackla = förfuska, förspilla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free