Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än jag, som ännu har allt alt frukta, men hvars hopp är ganska
ovisst. (Till grefve Hurtig.) Kusin, kusin, hvad gör I?
Kommer I inte ihåg, att I är uti fru Lottas hus och af henne
buden till gäst, utan att I deremot vist henne den aldra
minsta höflighet? Ser I ock inte hennes far, amiralen
Enter-felt, som I förförde er på rätt nunnas? Mig tyckes, att I
borde till det minsta göra hos honom er enskvllan.
Grefve Hurtig. Min vackra fru, ehuru högt jag är er
förbunden för det tillstånd, I gifvit mig, att i afton njuta
ert kära sällskap, så skulle I dock tusendefaldt öka den
gunsten, om I behagade intercederá för mig hos er far, herr
amiralen här, att han förlåter det fel, jag i hastighet begått
emot honom. Min sann, han var mig alldeles okänd.
Fru Lotta. Herr grefve, min far vet så väl, hvad han
bör förlåta eller inte, att det vore förmätigt hos mig att
vilja honom till något öfvertala; liar I brutit honom emot,
så åligger det ock er att begära förlåtelse.
Grefve Hurtig. Jag gör det gerna och af allt hjerta,
min nådiga fru. Min sann, herr amiral, jag kände er inte.
Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl; men jag
skulle tänka, herr grefve, att det vore aldra försigtigast, om
man mest undvek till att oförrätta en okänd, af fruktan att
man torde dymedelst göra mera ondt, än man kanske
förmodat. Jag har glömt, min grefve, jag har glömt allt, hvad
oss emellan sig tilldragit, önskar er allt godt, och att denna
händelsen må vara er en varning. Tänk endast på er
hederliga familj, I är snart sagdt den endaste qvar derutaf. Kära
grefve, låt henne inte slockna ut i en skamfläck.
Grefve Hurtig. I en skamfläck säger du, redlige
gubbe? I all min lifstid hafva aldrig några ord gått mig så
till hjertat. Min nådiga fru, er goda far har förlåtit min
galenskap; låt mig nu utbedja mig samma gunst utaf er.
Fru Lotta. Mins min ed, grefve, och döm derutaf,
hvad svar I har att förvänta.
Grefve Hurtig. I svor i hast, min fru.
Fru Lotta. Men har beslutit att hålla evigt.
(Grefve Hurtig faller på knä.)
Fru Lotta. Stig upp, grefve, allt är fåfängt! Och till
att mer öfvertyga er derom: baron Stadig, gif hit er hand
och tag denna handen, som tillika med mitt hjerta gifver
sig evigt uti ert våld.
Enskvllan = ursäkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
