- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
374

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fröken Sophia. Äh, du inbundna skalk du! Kom
väss att du hade detta redan i din lilla hjerna, när du så
kallsinnigt i jånses begärde tid att betänka dig.

Fru Lotta. Det är lika mycket, Fiken: saken är gjord,
och nu skall du fritt få kalla mig svägerska, om du vill.

Baron Stadig. Min käraste fru, döm af mitt
stillatigande om min erkänslas storlek: små välgerningar finner
man ord att tacka före; men så stor, som den är, hvilken
I nu visat mig, och det ändå just sedan I lemnat mig
emellan hopp och fruktan, öfvergår alla tacksamhetstecken, som
med ord kunna visas.

Lars Lustig. (Tager ett rep utur byxsäcken, springer till
grefve Hurtig och visar honom detsamma.) Monsieur, monsieur,
voici, en säker läkedom för korgen och mjeltsjukan:
proba-tum est.

Grefve Hurtig. Gå din väg, din narr, eller jag lärer
skjutsa dig hädan, så det skall hvissla efter!

Lars Lustig. Mycken tack, nådige grefve, jag reser
fuller utan skjuts: jag känner alltför väl ers nådes
håll-hästar, de slå så gerna. Så går det: obuden tjenst blir
alltid försmådd. Men hvad skall jag göra med detta herrliga
elixiret, som likväl gifvit så många en så rolig sömn, att de
aldrig vaknat? Hör, min sköna jungfru Sara, I hade liten
vänskap för mig, den tiden jag var fransos i verlden: I mins
väl monsir Champagne? 1 talte då om bröllop. Nu, min
engel, tillbjuder jag er detta sköna giftermålsbandet, om I
vill sätta halsen deri först och låta mig snöra till; jag vill
strax komma efter, och då sku vi vara sammanbundna, kan
tro, åh, så sammanbundna!

Sara. Jag tackar dig, din stygger; behåll ditt
repstycke för dig sjelf och sådana lättfärdiga bedragare, som
du är: du har väl förtjent det och mer.

Grefve Hurtig. Ja, det skall bli så. Kusin Stadig, var
det ett vänskapsstycke att på så listigt sätt praktisera ifrån
mig ett fruntimmer, som I visste att jag älskade, och om
hvilkens godhet för mig jag hade gjort er förtroende?

Baron Stadig. Grefve Hurtig, jag lemnar herr
amiralen och hans sköna dotter, fru Lotta, att vittna, om jag,
fastän jag var er rival, dock i denna saken mig annorledes
uppfört än som er vän.

Probatum est = det är bepröfvadt.

Obuden = som man ej bedt om.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free