- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
380

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Femte inträdet.

Till alla de förre inkommer Måns.

Måns. Junkern, som var här för några timmar sedan,
är der ute och vill ändtligen tala med ers nåd.

Fru Lotta. Hvad vill den besten här? Säg honom,
jag är förhindrad; han kan komma igen i morgon.

Amiral Enterfelt. Inte så, inte så, min Lotta! Sara
har på dina vägnar gifvit honom något hopp; det är bäst
ju förr ju heldre låta honom veta, att det är fåfängt, på det
han må strax begifva sig hemåt igen och ej underkasta sig
många förtretligheter här, hvarest han är ovan att lefva och
folket ännu mycket mer ovana att se en så ohyfsad sälle.
Kära Lotta, låt honom komma in.

Fru Lotta. Jag åtlyder gerna min fars befallning.

Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl. Hör, Måns,
gå och bed junker Torbjörn komma in.

Sjette inträdet.

Alla de förre, Junker Torbjörn, Truls, Måns.

Junker Torbjörn. Huru? Ar denne öfversittaren här
också? Jag glömmer inte, huru han ville topprida mig i
jånses på kofshuset, som de kalla t; han törs fuller vara så
dristig på köpet att löpa efter frun i huset här. Jag skall
betala dig, din utländing du!

Amiral Enterfelt. Junker, junker, var inte så häftig!
Jag hoppas, ingen har gjort er emot här.

Junker Torbjörn. Gjort mig emot, herr amiral? Jo,
jag tror, denne yfvige påfogeln, som står här, har visst gjort
mig emot: han ville så godt som köra ut mig sist på ett
ställe, der jag betalte mina pengar så väl som han.

Truls. Ja, skam få mej, gjorde han icke, herr arsnal;
jag hisnar ännu, när jag tänker på, hvad hop penningar
som han vräkte bort der, och ändå för bara skarnet, vet Ni.

Lars Lustig. Tig, din lymmel, när bättre folk talar!

Grefce Hurtig. Jag hade orätt i livad jag gjorde,
junker, och beder er för hela sällskapet här om förlåtelse.
Sku vi icke vara vänner?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free