Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jlinker Torbjörn. (Tager honom i hand och skakar
densamma och säger:) Må göra; ja, vi sku vara du-bröder på
köpet. Sku vi ieke?
Grefve Hurtig. Vi sku tala derom öfver ett glas vin
rätt nu vid bordet, junker.
Truls. Vet I, junker, att det är en grefve, som I
talar med?
Junker Torbjörn. Han må vara grefve eller inte, det
är Junker Torbjörn lika mycket. Jag har sextusende daler
silfvermynts inkomst, Truls; är hans grefskap bättre, så lät
honom visa sin jordbok derpå. Grefve, säger du? Jag är
Junker, och så var far min före mig, och håller mig god
som någon grefve, han må vara kommen från Tyskland
eller Frankriket, ja om det vore från Ryssland med.
Grefve Hurtig. Hvarföre så ifrig, junker?
Junker Torbjörn. Jo, Truls här säger, I är en grefve,
kan tro! Hör Ni, Ni må vara grefve eller friherre, ja furste
med, hvad bryr jag mig derom? Om I vill vara vän och
du bror med mig, så är det väl; hvar och icke, så kan det
vara mig lika mycket, och så är en ända på det.
Grefve Hurtig. (Tar Junker i hand.) Er Truls vet inte,
hvad han säger; rätt nu, rätt nu sku vi dricka brorskål.
Junker Torbjörn. Och då skall jag göra er den äran
att kalla er bror, grefve, af allt mitt hjerta. (Till Sara.) Jag
lofva’ fuller, när jag var här sist, att jag skulle inte förr
än i morgon komma tillbakars att få veta, om I var hugsad
att blifva min hustru eller inte. Men jag har blifvit så
orolig i mitt sinne, fru, sedan jag såg er sist, att jag inte
kan vänta länge, utan måste nu strax veta, huru jag är
deran. I är så vacker och har gjort mig så kärlig, att mig
tyckes, jag kan inte lefva utan er.
Sara. Jag har ju en gång bedt er, junker, att inte
vara så hastig.
Amiral Enterfelt. (Till fru Lotta.) Jag vet inte, min
dotter, om det är väl gjordt, att först bedra’ en enfaldig
stackare, och att le åt honom sedan; han är likväl af
förmöget folk och torde hafva blifvit en beskedlig man, om lian
haft bättre uppfostran. Junker Torbjörn, får jag lof att
säga, huru allt hänger tillhopa här?
Junker Torbjörn. Det hänger så tillhopa, herr amiral,
att jag håller af er dotter och vill göra henne till fru på
Stollebo, men hon står och tvikar och tvikar här. Kära, säg
Svenska Parnassen II. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
