Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA AKTEN.
Första scenen.
Fru Rangsjuk (ensam). Nå, jag må undra, hvar min
man håller så länge till. Han lofvade mig, när han gick
bort, att vara hemma igen kloekan half fem, och jag tror,
att hon redan är fem slagen. (I detsamma ser hon på sin klocka,
och sedan säger hon:) Ja, jag ser, att hon rätt nu är half
sex. Jag vet inte, huru det kommer sig, att tiden alltid är så
lång, när man har något behagligt att vänta på; och kan
jag väl säga, att jag, alltsedan vi blefvo gifta tillsammans,
ej någon gång mins, att jag så mycket längtat efter honom
som nu. Men det hjelper inte. Kommer han man igen
med välförrättade ärender och med fullmakten i händerna,
som jag hoppas, så kan det just ej så mycket komma an
på en half eller hel timme förr eller senare. Jag har ändå
orsak att fägna mig deröfver, att jag kunnat komma med
saken så vida, hon nu är, som ej kostat mig någon ringa
möda; ty jag vet bäst, hvad svårighet jag haft, innan jag
kunnat öfvertala min man till att söka någon tjenst. Jag
har arbetat derpå fåfängt i många år; men som han nu
ändtligen såg, att han inte hade någon ro för mig, så har
han inte allenast låtit förmå sig dertill, utan jag märker
ock, att han är nu äfven så pickhågad på tjenst, heder och
anseende i verlden som jag. Ty han vågar allt hvad han
någonsin kan derpå. Se, så måste en förståndig hustru
veta att umgå med sin man till att kunna få honom
hvart-hän hon vill. Kan det inte ske på det ena sättet, så måste
det, ehvad det ock lider, ske på det andra, ibland genom smek
och vänlighet, ibland åter igen derigenom att man ställer sig
stundom något allvarsammare, stundom ock som vore man
bedröfvad öfver hans ringa vänskap eller kärlek för henne,
eftersom han inte vill gifva henne det profvet deraf, som
hon åstundar. Tro mig säkert, han måste väl, om han vill
eller inte, omsider gifva tappt; och vill jag inte ge stor tack
för den hustru, som inte förstår att i rättan tid ömsom om
hvarannan bruka dessa och flera sådana små konster till
att leda sin man. (Hon ser åter igen på sin klocka.) Tiden lider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
