Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jesper. Ja, det är fullt allvar. Och önskar jag er
alltså nu lycka till detta hederssteg.
Fru Rangsjuk. Jag gratulerar er tillbaka, min vän,
och tackar er öfvermåttan för allt det besvär, som I härföre
haft, hvilket jag ock alltid skall veta så mycket mer att
erkänna, som jag är försäkrad, att I detta gjort till en stor
del af vänskap och kärlek för mig. Ett är bara ännu, som
jag vill begära af er: det består deri, att I inte vill hafva den
tanken om mig, att jag öfvertalt er till att söka denna
tjensten för någon sådan fåfängas skull, som plägar gemenligen
regera andra qvinfolk; och är jag rädd, att medisanta
menni-skor och elaka tungor kunde nu häraf taga sig tillfälle att
beskylla mig derför. Men jag tröstar mig ändå dermed, att 1,
min vän, och andra flera, som rätt känna mig, veta hur långt
mitt sinne är ifrån sådan fåfänga. Vore jag så sant fri ifrån
andra svagheter, som jag är ifrån äresjukan, så vore jag
visst en lycklig menniska, och må jag bekänna, att jag i
mina ögon aldrig funnit något vederstyggligare, än när en
menniska, som i sig sjelf ändå inte är annat än ett mycket
ringa ting, ej något annat tänker på och traktar efter än
att häfva sin jordklimp högt upp och att göra sig stor öfver
andra, som äro så goda som hon. Ty detta har jag oftare
sjelf erfarit och förargat mig öfver, än jag har velat låta er
märka.
Jesper. Ah, min vän! Hvad behöfver I att göra mig dessa
föreställningar? Nog känner jag er bättre, än att jag skulle
ha sådana tankar om er, att I gör någonting för en blott
fåfängas skull. Jag vet väl, att I har mera förnuft än så.
Fru Rangsjuk. Ja, min vän, detta är ej första
gången, som jag sagt er mina rätta tankar om den fördömda
äresjukan, som plågar folk denna tid. Men så är med allt
detta ändå ej min mening sådan, att man skall gräfva ned
sitt pund här i verlden, utan att man snarare bör så laga,
att det åtminstone må väga så mycket som andras, om icke
mer, och så mycket någonsin möjligt är.
Jesper. Det förstår sig.
Fru Rangsjuk. Men å propos, min engel, säg mig,
hur står det till med den andra angelägenheten, hvarom vi
sist taltes vid? Är något hopp att kunna drifva den så väl
igenom som denna?
Jesper. Ah, jag förstår! Det lär vara angående
förbättringen på karakteren för mig. Eller hur, är det inte så?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
