- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
394

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag alltså ingen annan än er, min vän, derför att tacka, att
jag häri blifvit upplyst och kommit på rätta vägen.

Fru Rangsjuk. Det fägnar mig hjertligen, min söta
vän, att I sjelf nu är öfvertygad derom, att jag ej haft
något annat ändamål än ert eget bästa, och hoppas jag, att
jag allt mer och mer häri lär vinna er approbation. Himlen
vare lofvad, som då ändtligen en gång hulpit både er och
mig ur den gemena bondlokan, hvaruti vi härtills varit, så att
vi nu härefter äfven som annat folk kunna få vara med i
den stora verlden och sjelfva se hvad deri förefaller. Och
säg mig, min vän, om icke vi stått oss sjelfva i ljuset, om vi
hade farit fort med vårt förra lefnadssätt? Ty förutom det,
att vi då aldrig hade kunnat komma till det anseende, som vi
dels redan fått, dels ännu hafva att förvänta i verlden, så
hoppas jag, att den enda dotter, som vi hafva, lär nu
härefter kunna få andra och hederligare tillbud, än hon härtills
haft. Summan på alltsammans blir ändå denna, att det är
bäst, all hvar och en håller sig vid den sysslan, hvari
naturen honom satt. Låt man bonden och de, som ej till något
högre födde äro, arbeta och gräfva i jorden det bästa de
kunna, hvaremot vi och våra vederlikar böra lefva af sådant
gement folks svett i heder och anseende och ej bry oss om
så nedriga saker, som vårt stånd ej anstå.

Jesper. Ja, det är allt sant, som I säger, min vän.
Jag håller allt med er, och vet jag ej, huru det må vara
fatt med mig, för jag är nu som en omvänd hand emot det
jag förr varit. Ty jag begynner nu att ha mig, liksom jag
ville rysa i hela kroppen, när jag bara hör någon tala om
åker, äng, plog, landtbruk och hvad dertill hör, i det
stället jag förr funnit mycket nöje i att beställa om sådana
saker. Jag undrar sannerligen, att jag kunnat förnöta så
stor del af min lifstid med så ringa och nedriga sysslor, som
jag hitintills haft för mig, och att jag ej förr tagit mig
något noblare och anständigare verk före. Dock är det bättre
sent än aldrig, och hvad jag hitintills i min lycka försummat,
kan med liden väl återvinnas igenom goda vänners och
gynnares tillhjelp, och tröstar jag mig ändå dervid, att jag nu
på en gång och med ett steg hunnit längre fram i verlden
än många andra, som ifrån ungdomen hafva trälat i kronans

Gemen = simpel; den gemena bondlokan (= bondselen) =
jordbrukarens simpla, anspråkslösa ställning. Nedrig = simpel,
lumpen. Ha sig - känna sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free