- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
395

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tjenst och dervid kostat på sig allt hvad de kunnat ärfva
och förvärfva, utan att de ännu kunnat få något tillräckligt
brödstycke. Det är väl sant, att det också kostat mig redan
mycket, innan jag kunnat få denna tjensten, och att jag för
den orsakens skull, som I väl vet, min vän, har måst sätta ut
största delen af min fasta egendom på landet, på det jag
måtte hafva penningar i händerna till de omkostningar, som
vid detta tillfälle dels re’n äro gjorda, dels ock ännu komma
att göras, innan vi kunna komma i sådant stånd, som
ka-rakteren fordrar. Men så hjelper det inte. Jag påminner
mig, min vän, hvad jag så ofta hört er säga, att man ej
måste göra allt för profiten och nyttan, utan att man ock
måste se något på ens heder och anseende i verlden, och
att den egendom, som man kan hafva, ligger liksom
ofruktbar, om man inte använder den till att bringa sig och de
sina sä långt fram, som man kan. Ty när man en gang
är död, så frågas just inte så mycket efter, hur stor
egendom eller hur många penningar man haft, utan hvad embete
man beklädt i riket, och derefter blir man sedan hedrad på
sin döda mull.

Fru Rangsjuk. Min herre talar nu öfvermåttan
förnuftigt, att jag ingenting vet att lägga mera dertill. Det är
väl sant, att denna tjensten, som jag hört sägas, ej lär vara
så indrägtig, som den är hederlig till. Men så torde väl
ändå kanske finnas någon utväg att komma ut dervid, om
eljest ordspråket är sant, att Amt bringt Kappan. Och
måste man i denna tid ej vara för samvetsgrann i sin tjenst,
så framt man tänker att få det igen, som tjensten kostat,
och att dessutom föra sig så upp, som ens vederlikar göra
och ståndet fordrar.

Jesper. Jag finner mig i allt hvad I säger, min vän,
och tackar er för edra goda och nyttiga påminnelser,
hvar-efter jag ock försäkrar att jag skall rätta mig, så ofta
något vigtigt och angeläget i min tjenst förefaller.

Fru Rangsjuk. Jag tackar er, min herre, tillbaka för
ert goda förtroende till mig. Nu återstår bara, att vi tala
litet om vår nya stat och inrättning; och finner jag
nödvändigt, att den åtminstone ej blir sämre än andra våra
vederlikars. Jag har tänkt derpå och redan gjort anstalt om
alltsammans. Först och främst kan väl nu hvarken jag

Amt bringt Kappan, förvrängning af ett gammalt tyskt ordspråk:
Amt gibt Kappen = Med ett embete följer tillfälle till biförtjenster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free