Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett. Och finner jag det underligt vara, att en karl går
bort och begär mig af mina föräldrar, utan att han förut
vet om jag tycker om honom eller inte.
Fru Rangsjuk. Han sade likväl, att han vore bekant
med dig, och att han vore försäkrad om ditt ja, bara vi
ville gifva vårt samtycke dertill.
Mademoiselle Lovisa. Om mitt ja, säger min mor?
Jag kan sannerligen inte finna mig i denna sak. Men hvad
tyckte min mor då om honom?
Fru Rangsjuk. Som jag redan sagt dig, att han är
en artig och beskedlig karl, så att jag för min del inte kan
1m något emot honom. Se’n skall han ock, som jag hört
sägas, vara mycket rik, så att han hederligt kan föda dig.
Mademoiselle Lovisa (för sig sjelf). O himmel! Tänk
om det varit Leopold, som funnit utväg att vinna henne, hur
lycklig vore jag icke då!
Fru Rangsjuk. Nå, svara mig då, Lovisa, och säg
hvad du tycker härom?
Mademoiselle Lovisa. Hvad vill min mor, att jag
skall svara annat än i jåns, att jag inte kan utlåta mig något
om en karl, som kanske jag inte känner?
Fru Rangsjuk. Men vet du inte af någon, som du
tycker om och du tillåtit att begära dig af oss?
Mademoiselle Lovisa. Om min mor behagar bara
nämna honom, så skall jag sedan svara.
Fru Rangsjuk. Jo, han heter Leopold.
Mademoiselle Lovisa. Leopold? Ack, huru lycklig
är jag nu, att Leopold vunnit min fars och mors samtycke!
Jag tackar er, min mor, derför, och skall jag veta att
erkänna er godhet emot mig, så länge jag lefver.
Fru Rangsjuk. Så är det då visst, att du håller af
Leopold ?
Mademoiselle Lovisa. Ja, min mor, det kan ingenting
vissare vara, och tackar jag min mor ännu en gång, som
behagat gifva sitt samtycke dertill. (Hon vill i detsamma kyssa
sin mors hand, men fru Rangsjuk drager handen undan.) Hur nu,
min mor, får jag inte ha den fägnaden all kyssa er hand?
(För sig sjelf:) O himmel! Nu märker jag, att jag förrådt
mig sjelf. Men kurage, det hjelper inte! Det kan nu inte
ändras.
Fru Rangsjuk. Nej, Lovisa, du är inte mera värd att
kyssa min hand. Nu har jag till min stora sorg fått höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
