Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mår alltid väl både till sinne och kropp, när jag slipper
att se herr grefven.
Fru Rangsjuk. Nå, aldrig har jag hört maken till
ovett! Jag beder, att herr grefven inte tar illa upp, att
hon . ..
o
Grefve Valentin. Ah, min nådiga fru, alldeles inte!
Jag vet väl, hur det är fatt med sådana unga fruntimmer.
Det är ju bekant, att de alltid bruka att förställa sig och att
visa sig mest tvära mot den, som de kanske mest tycka om.
Fru Rangsjuk. Ja ja, jag menar så ock. Det ger
sig väl efter handen, och mins jag väl, hur jag gjorde i
mina yngre år. Men hvar kommer herr grefven nu som
längst ifrån, om jag får lof att fråga?
Grefve Valentin. Jag har suttit en stund och rifvit.
galen mun borta hos grefvinnan Utangods. Och som jag
sade, när jag gick bort, att jag ärnade mig hit, så bad hon
öfvermåttan mycket helsa. Vid det tillfället talte hon rätt
mycket till nådiga fruns avantage och utlät sig bland annat,
att nådiga frun redan för många år tillbaka förtjent det
hederssteg, som hennes herre nu gjort.
Fru Rangsjuk. Ja, det är en hjertans grefvinna, och
har hon alltid visat mig mycken vänskap.
Jesper. Men hur har I blifvit bekant med denna
grefvinna, min vän?
Fru Rangsjuk. Hå, det var en underlig fråga, min
vän! Vet I inte, att folk af distinktion alltid råkas och bli
bekanta? Först och främst har jag rätt ofta och mest hvar
söndag sett henne i kyrkan, och sedan så såg jag henne här
om dagen i en köpmansbod, der hon stod och falkade på elt
stycke tyg, som jag kan säga var hjertligt vackert.
Jesper. Jaså. Nå, det är mig kärt, min vän, att I
är så väl bekant med denna grefvinnan.
Grefve Valentin. Ja, jag försäkrar, att denna
bekantskap väl meriterar att ha. Det enda som jag har emot
grefvinnan, är detta, att hon gör sig alltför gemen med en
hop folk, som hon ej borde vara t med. Som till
exempel, då jag nu var hos henne, var der en samling af
allehanda slags folk. Nu voro väl ibland dem sådana, som en
ärlig karl som jag väl ändtligen utan skam kunde vara i
sällskap med. Men så voro der åter andra igen, som kanske
Rifva galen mun = prata tok, prata om ditt och datt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
