Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap och kärlek, att jag hvarken vill eller kan rygga
densamma, och tror jag, att herr grefven är alltför resonnabel
till att begära’t.
Leopold. Tro inte det, min fröken! Ty jag kan väl
unna andra godt, men så kan ändå ingen förundra sig
der-öfver, om jag unnar mig bäst sjelf.
Lovisa. Men derför är det inte lofgifvet till att taga bort
hvad som redan hör en annan till. Och till att göra saken
kort, så kan herr grefven vara derom försäkrad, att jag
aldrig, så länge jag lefver, ändrar mig emot den, som jag
först fäst mitt sinne till. Vårt land är inte så fattigt på
fruntimmer, att ju icke herr grefven, utan till att söka länge,
lär snart kunna finna den, som mer än jag är i stånd att
svara emot ett så fördelaktigt tillbud.
Fru Rangsjuk. Jag beder, att ers höggrefliga höga
herrlighet inte tar ogunstigt upp hennes otidiga och
obeskedliga svar. Det är inte första gången som hon på det sättet
bedröfvat mig och sin far. Men låt mig man sörja! Jag
skall väl få råd för henne och komma henne till att begripa
sitt bästa.
Åttonde scenen.
Ingeborg, de förra.
Ingeborg (kommer med ett bref i handen). Här är en
främmande dräng ute med detta brefvet till herrn.
Jesper (läser brefvet). Nå, jag arme man! Hvart skall
jag nu taga vägen? (Till fru Rangsjuk.) Tänk, min vän, jag
får här svar ifrån min mäklare, att han inte kan skaffa mig
ilera penningar på mina pantsatta gårdar, och det som värre
är, att min kreditor inte vill gifva mig längre dilation med
det, som han redan förskjutit mig. Ack, huru olycklig är
jag nu! Om jag hade varit så klok, som min bror sade i
jåns, att jag blifvit qvarsittande på landet och der skött min
egendom, så hade jag kunnat må väl och lefva förutan de
vidlyftigheter, hvari jag för min fåfängas skull nu råkat, och
livarigenom jag nu blifvit en förlorad man.
Fru Rangsjuk. Tyst, tyst, min vän! Kommer I inte
ihåg, att hans höggrefliga höga herrlighet är tillstädes, och
att det inte anstår att föra några klagovisor i hans närvaro?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
