- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
464

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lovisa (mycket tvärt). Hur skulle jag känna den igen,
som jag aldrig vet mig hafva sett förr än nu?

Leopold. Det skulle vara mig alltför okärt, om I inte
skulle hafva sett mig förr än nu. Men känner I då inte
igen Leopold?

Lovisa (ser nogare på lionom). O, himmel! Jag tror, att
det är densamme! Men hvar hafva mina ögon varit? Och
hur har I kommit till att taga på er denna främmande drägten?

Leopold. Det finner I väl att jag allt gjort för er skull,
eftersom jag på annat sätt aldrig trott mig till att vinna era
föräldrar. Men låt ännu inte märka er, hvem jag är.
Sedan, när saken är kommen så långt jag vill, så skall jag
väl sjelf uppenbara mig för dem.

Lovisa (till fru Rangsjuk och Jesper). Ja, efter jag ser, att
min fars och min mors välfärd fordrar, att jag emottager
denne främmande grefvens tillbud, så har jag nu resolverat
mig dertill, efter jag väl finner, att jag ändå inte förr slipper
honom.

Leopold. Jag tackar er, min fröken, för den godheten,
I behagar betyga mig. (Kysser hennes hand.)

Jesper. Nå, det fägnar mig, att min dotter ändtligen
resolverat sig att lyda sina föräldrars råd och befallning.

Fru Rangsjuk. Hon har häri intet mera gjort än sin
skyldighet.

Leopold. Men ingen har större orsak att fägna sig
öfver frökens resolution än jag. Jag skall också på allt sätt
veta att erkänna den gracen, som såväl fröken som herr
generaldiktatören och hennes nåd vid detta tillfälle gjort
mig. Hvad herr generaldiktatörens affärer angår, så kan
han säkert lita derpå, att jag blir vid mina ord, och att jag
som en ärlig karl skall hjelpa dem på god fot igen. Och
der har herr generaldiktatören min hand derpå. Häremot
hoppas jag nu, att herr generaldiktatören och hennes nåd lära
behaga uppfylla den kondition, som jag i jåns talte om, att
öfvergifva tjensten och bo på deras gårdar igen nu som förr.

Fru Rangsjuk. Denna kondition är väl något svår.
Men hvad skall man göra, när nöden är på färde?

Jesper. Ja, min vän, här är nu intet annat till att göra.
Och vet jag, att hvad hans höggrefiiga höga herrlighet begär,
inte har något annat ändamål än vårt eget bästa. För jag finner
nu allt mer och mer af egen erfarenhet, att det är sant, som
min bror säger, att vi kunde må bättre i vårt land, om inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free