Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf lll:s tid med dess lojala, bränvinsdrickande Movitzar,
hvilka älskade att fjerran från allt politiskt gräl få sitta och
supa i fred, oförargliga och nöjda med sin tillvaro. Det
finnes en egendomlig, före revolutionen skrifven
Bellmans-sång, i hvilken de mest olikartade ingredienser äro blandade
samman. A ena sidan har man en fosterländsk förtrytelse
öfver de styrandes schacker med landets sjelfständighet och
deras falhet för ryska mutor — för örnen, som kom öfver
hafvet med vingar af guld — men å andra sidan märker
man redan lusten att »förgäta alla lifsbesvär» för nöjet att
äta, dricka och vara kär. »Drick och glöm» — det är det
halft ironiska, halft allvarliga temat:
Låt glömskan få begrafva
En Carl uti sin sand,
Blott minnet af Pultava
I stjerna och i band
Bärs i vårt land:
Drick granne, drick i bott’n, det går
Gutår, gutår,
Det går, gutår.
Släpp Örnen öfver hafvet
Med vingar utaf gull —
Ett lejon står i qvafvet
Och stampar i sin mull;
Men jag är full.
Drick granne, drick i bott’n det går
Gutår, gutår,
Det går, gutår.
Denna stämning var troligen ej blott Bellmans egen,
utan hade nog spridt sig i vida lager. Då revolutionen
1772 störtade frihetstidens statsskick, helsades också
segerherren af ett enstämmigt jubel. Den politiska visan blef
åter en underdånig fägnesång, och det gick väl intet år
förbi, då ej Bellmans lyra förevigade konungens djerfva bragd
och prisade den monark, som förstått att »mildra Nordens
trumpna min». Politikens tid var förbi, och en bland
Bellmans sista sånger slutar också med det vemodiga löftet, att
Höglands hjelte aldrig skulle från skaldens »krönta» lyra få
höra frihetssången qa iva.
Det ligger ej inom gränserna för denna uppsats att
skildra, huru missnöjet med Gustafs politik på 1780-talet
framkallade en följd af visor, hvilka i hätskhet täfla med
frihetstidens, och här är ej heller platsen att redogöra för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
