Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der stod en vattenkonst och gret,
Så klara vattnet ilödde,
Så var, sad’ gubben, hennes sed,
Sen Carl den Tolfte dödde.
Och är det fåfängt bjuda till
Beskrifva denna prydnad;
Med tysthet jag här heldre vill
Bevisa himlen lydnad;
Dock kan jag ej förtiga, hvad
Oss se’n för nåde hände,
Då jag min’ ögon nöjd och glad
Ät höga slottet vände.
För nämnda slottets kopparport
En hop stålklädde svenner,
Nedkommo ifrån Baldurs ort,
Helt trogne Martis vänner,
Med dragna pampar stodo vakt,
Att ingen skulle klifva
Pä slottets sammetsklädda prakt
Eli’ blanka silfverskifva.
Men, tänk! så bistre, som de här
Med bleka ansigt’ stodo
Och hotade med blankt gevär,
Så tog’ de dock till godo,
Att gamle gubben ledde mig
I deras förmak dyra,
Der ett ungt lejon road sig.
Ett krossadt klot att styra.
Jag häpna’ nu långt mer än förr,
Men skräcktes ännu mera,
När gubben lätte på en dörr
Af klara silfret skära:
Inför densamma var en sal,
En sal för alla salar;
Derinne luften var helt sval,
Och ljuset som i dalar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
