Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett sådant nöje, som här var
För dem, som väl ha lefvat
Och efter ärans krona rar
Med fulla krafter sträfvat.
Der på fick jag strax se min hjord
Och lamungarne snälle,
Som åto vid sitt blomsterbord
På samma rum och ställe.
»Se nu», sad’ gubben, »lemnar jag
Dig der jag dig frånledde,
Och glöm nu aldrig denna dag
Eli’ hvad på honom skedde.»
Och härpå tog han 111ig i famn
Och tacka’ för god t följe.
Jag bad’en säga mig sitt namn,
Men han mig det fördöljde.
Se’n stulta’ lian från mig igen,
Jag stanna’ qvar och qvillra’,
Tills denne min utlefde vän
Utur mitt sigte tillra’.
Sen satte jag mig ned och gret
Och ömkade den skade,
Att Sinclair så i hastighet
Sin’ ögon sammanlade.
Det var likväl en hurtig karl,
En krigsbuss och en hjelte,
Som, der räson fått blifva qvar,
Med Kuthler väl spänt bälte.
Ack! tänk hvar redlig Svensk uppå
Den herrens svenska hjerta.
Mång’ hjeltes hjerta blifva må
Mot hans en liten ärta.
Ja, tänk uppå, hur’ som han föll,
Och hvem den gerning gjorde,
Samt hur han tyst i döden höll,
Hvad sägas just ej borde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
