Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig dock konungens förtjenster; i behandlingen af dialogen
har han ej nått samma mästerskap. Den öfversvämmar af
osvenska ord och fraser, som verka i hög grad stötande,
och är onödigt uttänjd, så att repliker, som kunnat sägas
på några få rader, ofta upptaga hela sidor.
Mest lyckad är Gustaf III i den historiska dramen; han
är den förste som inom denna art åstadkommit något af
beståndande värde. Frånsedt de dramer, till hvilka han
blott gjort utkastet eller hvilka af hans poetiska medhjelpare
omskrifvits på vers (konungen sjelf skref endast prosa)
-— Birger Jarl, Sune Jarl, GuslaJ Vasa, GustaJ AdolJ och
Ebba Brahe, Dr. Christina, af hvilka Gustaf Vasa, omdiktad
af Kellgren och satt i musik af Nauman, sattes högst af
samtiden och ända till våra dagar bibehållit sig på
repertoaren — har konungen ur vårt lands häfder lånat ämnena
till dramerna Helmjell (1783), GustaJ Adoljs ädelmod (1783),
Siri Brahe (och Johan Gyllensiierna) (1788). För de mera
lekande och skämtsamma arterna af dramatik saknade
konungen deremot begåfning. Han lyckades derför mindre
väl i sina lustspel — Bedragne Paschan, Frigga, Alexis
Michaelowitsch, Den ena för den andra, Födelsedagen — i
hvilka ej allenast planen är svag och situationerna tvungna
och onaturliga, utan äfven de fel i språkbehandlingen, som
redan anmärkts i de allvarliga dramerna, ännu bjertare
framträda. Hans sämsta teaterstycke är afgjordt den
hyper-romantiska, på ett orimligt motiv baserade pjesen Den
svartsjuke Napolitanaren, ett stycke som för öfrigt bildar en stark
kontrast mot tidehvarfvets öfriga regelrätta och nyktra
pseudo-klassiska dramatik.
I alla sina arbeten har konungen rönt stort inflytande
från Frankrike; likasom hans språk var halffranskt, så
återspegla ock hans dramer den samtida franska
teaterlitera-turen. Men om ock tekniken och åskådningssättet, ja
stundom t. o. m. uppslaget i hans dramer äro ett lån derifrån,
tillkommer honom dock alltid den förtjensten att hafva
till-lämpat de utländska motiven på inhemska ämnen, och detta
förutsätter naturligtvis en ganska hög grad af sjelfständighet
gentemot förebilderna. Lika så litet som hos dessa får man
i den svenske konungens historiska dramer vänta någon
tidstrohet, någon historisk kostym. Hela åskådningssättet i
dem är modernt, och hans hjeltar tala ett språk, som mera
öfverensstämmer med Svenska Akademiens eller hans eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
