Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knekt, och som tjent hela min lifstid under salig herr
riks-drotsens fana. Jag ville väl hafva kunnat följa sonen som
jag följt fadern, och i synnerhet under vår unga kronprins;
ty, vet du, jag har alltid hållit kungens parti; jag och
Hennes Nåd, fast salig herr Nils ville vara väl på båda sidor.
Stackars Hennes Nåd! Om det kom något vid unga baron,
då vore hon otröstlig; ty hon anser herr Göran Gyllenstjerna
för sin enda son, se’n hon för alltid förlorat den äldste.
Stina. Men han är inte död. Han skall ju vara en
stor herre i Polen.
Stolpe. Han är så godt som död för oss, sedan
ständerna vid Linköpings riksdag förklarat Johan Gyllenstjerna
för biltog och fogelfri. Herre Gud! Då jag uppfödde gamla
herr Nils Gyllenstjernas begge söner, trodde jag väl aldrig,
att den äldste skulle öfvergifva sitt fädernesland. Han, som
var en så vacker och så hurtig herre: han, drottning
Gun-nils systerson, befryndad med allt som mäktigt var i Sverige,
som i hemlighet älskade fröken Siri Brahe; och ty, vet du,
jag märkte nog att de höllo af hvarann.
Stina. Ja, det är just det som Hennes Nåd sade mig
i morgons: hon uppräknade alla sina olyckor och förtäljde
mig så mycket om sin man, salig riksdrotsen, och huru han
friade för konung Erik till drottning Elisabeth, och om allt
hvad hon och han haft att stå ut för Göran Persson, och
huru det hade gått till när kung Johan friade till Hennes
Nåds syster, och om hertig Carl, och huru hon var skrämd,
då hon råkade hos konungen i Linköping Tegel, Göran
Perssons son, efter riksdrotsen varit en af hans faders domare;
och se’n huru hon sett hvad för elak menniska han skall
vara; och allt emellanåt gret hon så bitterligen, att det
gjorde mig så ondt.
Stolpe. Att hon var så rädd för Tegel, det förundrar
mig inte. Det är en elak menniska, som utöfvar under
konungens namn all sin ondska; men att hon kan ha någon
oro för honom här, då hennes son är med hertig Gustaf
Adolf, och Erik Bjelke, hennes frände, är ståthållare här i
länet, det är inte förnuftigt. Men, stackars fru, hon har
gjort ett så stort våld på sig att låta sin son gå till armén,
att i det tillståndet hon är, allt synes henne att frukta.
Stina. Men han är så ung ännu, så att hon väl hade
kunnat behålla honom qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
