Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildt från er, från er slägt och ett lyckligt slut af
kronprinsens företagande. Dess hitkomst, hvilken jag är säker
sker innan nästa dag, ger mig hopp att, lugnet återstäldt i
begges edra sinnen, jag då i kronprinsens närvaro får se
uppfyldt mitt hopp och stadga min lycka.
Siri Brahe. Men så länge Sigismund och Carl strida
om kronan, så länge hvar slägt är åtskild, huru kan jag
lemna mig åt andra intryck än fruktan, än bestörtning?
Huru kan jag då fullborda en förening . . .
Ebba Bjelke. Du kan visst, min Siri, uppfylla de
löften, som din bror ingått för dig, och Bjelkes hand kan bli
för dig ett säkert, ett värdigt skydd, på hvad sida lyckan
hvälfver. (Till Bjelke) Ja, min frände, var försäkrad, att så
snart vår oro är stillad, skall jag med all flit påskynda er
förening. Jag nekar det ej . . . min yngsta sons frånvaro,
de faror han nu gått att möta, hafva upplifvat i mitt hjerta
saknaden af min äldsta son. Likasom Göran, i fri g att tjena
sin konung, ryckte Johan sig ur mina armar att följa
Sigismund. Dessa darrande händer fastade hans hjelm på dess
hufvud. Jag går, sade han, min ömma mor! jag går att
uppfylla min skyldighet, och Sigismunds öde blir mitt: jag
uppoffrar honom de ömmaste känslor, naturens röst; men
min skyldighet fordrar att jag lyder. Om segern återför mig
för edra fötter, så väntar jag af er ömhet belöning för min
trohet. Stridstecknet kallade honom, han gick för sista
gången ur min åsyn. Men hvad säger jag? . . . hans bild följer
mig ständigt; jag tror se honom i hvar olycklig svensk, som
kriget lemnar fången i Carls händer. Jag suckar att aldrig
ha hopp att återse honom, och jag darrar att se honom
tillbaka. Dessa stridiga känslor sönderslita min själ; då
fruktan för min andra son blandar sig med dem, är mitt
hjerta, mitt sinne öfverlemnadt till bestörtning. Hvad säger
jag? . . . Skall jag yppa all min svaghet? ... En mor kan
ej rodna derföre . . . helt och hållet öfverlemnad till min
sorg, har jag trott vid dagens början se den son, som jag
så länge saknat ... Ja, jag har trott se honom nalkas dessa
murar ... det var hans gång . . . hans växt . . . det var
han sjelf . . .
Siri Brahe (afsides) Himmel! Hvad hör jag?
(Ebba Bjelke ser åt glasdörren, och i detsamma synes en
man, insvept i en kappa, gå i djurgården.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
