Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ebba Bjelke. Ja, under dessa trän, som från
djur-gården föra till denna dörr, trodde jag mig se . . . Min Gud!
. . . det är han . ja, det är han . . . min syn bedrar mig
ej . . . Gud! jag dör.
(Hon går några steg liastigt fram pä golfvet, sträcker ut
armarna ; de som omgifva henne, springa mot henne bestörta och
vända ryggen åt dörren. Hon faller dånad i Siri Brahes armar.)
Erik Bjelke. Hvad hennes oro gör mig ondt!
Siri Brahe. Hon dånar. Hjelp mig att föra henne
opp i sitt rum.
(Erik Bjelke och de andra föra Ebba Bjelke opp igenom
dörren, som är midtemot himmelen. De gå alla ut, vändande
ryggen åt glasdörren.)
Femte scenen.
Johan Gyllenstjerna (ensam, synes vid fönstret och orolig
öppnar dörren). Bedraga mig mina ögon? Var detta min mor,
som de bära bort? Är det min åsyn som uppväcker hennes
skrämsel? Hvad mitt öde är hårdt! jag törs ej en gång
underrätta mig om hennes tillstånd. Jag satte, om jag blefve
igenkänd, min mor, mina systrar, mig sjelf i fara. (Han går
in) Är det i mina fäders hus jag igenkommer? Och i hvad
tillstånd? Landsflyktig, tvungen att mig dölja, fogelfri, i
hvart ögonblick nära att bli röjd, att öfverlemnas åt mina
fiender: det är på sådant sätt, jag återser mitt fädernesland.
Men jag bör ej beklaga mig; jag har gjort min skyldighet,
mitt samvete är lugnt. Ack! ägde jag endast den trösten
att taga afsked af en moder, att befria, att återföra en kär
maka, så vore jag tillfredsstäld. Ack, Siri Brahe! Siri Brahe!
Bibehåller ditt hjerta för mig den kärlek som deri brann?
Är den landsflyktige, den fogelfrie Johan Gyllenstjerna ännu
dig kär, så är han ännu lycklig. Han afundas ingen, och
han saknar intet mera i verlden. Men hvarföre har jag ej
ännu fått något svar? Huru skall jag uttyda denna tystnad?
Och på hvad sätt skall jag få se henne? Jag känner ingen
i min moders hus. Tio års landsflykt hafva gjort mig
främmande i mitt fädernesland. Min syster Anna, min broder
Göran voro små barn, då jag följde Sigismunds flykt, och
fast kanske ingen känner mig här, så bör jag dock ej våga
mig längre. Om jag blef igenkänd, om hertig Carl derom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
