- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
18

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anna. Hvad ville du henne?

Stina (småflat). Jag? Intet. Det var bara för ro skull.

Anna. Jag förstår: det var att narras med henne,
hon som plär ofta narras med dig, oeh som synes nu så
glad öfver Erik Bjelkes ankomst.

Stina. Nådig fröken gör narr af mig.

Anna (ironiskt). Jag? Gud bevars! Alen hvarföre
rodnar du, Stina?

Stina. Jag ser väl, att nådig fröken vill veta allt, och
då får jag bannor.

Anna. Har du någon hemlighet för mig? Ack, Stina!
Du håller då inte af mig mera?

- Stina. Jo visst, min bästa fröken. Men pappa säger
så, att vi unga flickor kunna inte tiga; och se’n har jag
fått mycket pengar för att ej något säga.

Anna. Stina, du gör mig så nyfiken. Hvad är det
på färde?

Stina. A, det är en lång historia, en besynnerlig
historia, just som den som står der i boken med sagorna, som
Hennes Nåd inte vill, att vi skola läsa, och som vi alltid läsa,
när hon slumrar.

Anna. A, Gud bevars! Ar det en spökhistoria, så
blir jag rädd.c

Stina. A nej. Det är helt annat.

Anna. Så säg då. Angår det Siri Brahe?

Stina. Ja.

Anna. Men säg då.

Stina. Jag törs inte. Hon blir visst ond.

Anna (förtretad). Så säg då intet, och lemna mig.

(Hon går några steg för att gå bort.)

Stina. Nådig fröken, blif inte ond, jag skall förtälja allt.

Anna (med en smekande ton). Är det beskedligt af en
vän att för mig något dölja? Du vet huru mycket jag håller
af dig. Min bästa Stina, säg då.

Stina. Det var i går afton som jag gick ut i
djur-gården. Der borta mot den porten, som går åt stora skogen,
såg jag mellan buskarna något röra sig i månskenet. Jag
trodde, att det var ett rådjur; men jag blef häpen, då jag
såg att det var en menniska. Han tittade fram med
huf-vudet ur buskarna, och så drog han sig strax in igen, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free