Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag skall med saktmodighet se mig förrådd och
öfver-gifven ... att jag , . .
Stolpe. Jag ser all er förtviflan, jag ser er billiga
vrede; men hvem vet, om er maka är er otrogen? Hvem
vet, om hon ej bibehållit för er den kärlek, den tillgifvenhet,
ni har rätt att af henne vänta? Okunnig om de band, som
förena er med henne, har jag med förundran sett hennes
oro, hennes sorg, som hon söker fåfängt dölja, och som
synts ökas dessa sednare dagar, då hon väntat Bjelken.
Gyllenstjerna. Hon vet min ankomst, hon bör
åtminstone derom vara underrättad sedan i går afton, då jag
råkade en ung flicka i djurgården, till hvilken jag gifvit ett
bref, som underrättar henne derom, som säger henne stället,
hvar hon skall råka mig. Men fåfängt har jag väntat: jag
har ej fått något svar. Jag ser det nog: hon fruktar min
åsyn, hon fruktar förebråelser för sin otro.
Stolpe. Ju mera jag tänker, ju mer jag återkallar
minnet af allt, som jag sett dessa tvenne dagar, ju mer
finner jag att edra misstankar äro ogrundade. Tro en gammal
tjenare: Siri Brahe älskar er ännu. Den omsorg, hvanned
hon sökt att uppskjuta bröllopet, hennes köld emot Bjelken
gjorde tillfvlles, om ej de förbindelser eder och henne förena
försäkrade mig derom. Stilla er oro. Jag skall snart få
veta sanningen af hennes tänkesätt; men det första är att
kunna dölja er för allas ögon.
(Man ser Anna Gyllenstjerna oeh Stina återkomma i fonden
af djurgården; men de äro ior långt borta att kunna skönja
bvem Stolpe talar vid.)
Jag ser någon komma ifrån djurgården. Kom, följ mig:
jag skall föra er på ett rum, hvars ingång är endast känd
af mig, och der kan ni få se er hustru utan fara. I dessa
oroliga tider, då hvar medborgare ständigt darrat för sig
sjelf eller för sina vänner och slägtingar, ha vi tvungits att
utse förborgade rum, för att frälsa dem som olyckan
förföljde. Er fars försigtighet har låtit detta tillredas. Han
tänkte inte då, att dess älskade son skulle deraf hafva behof
till en fristad. Kom, följ mig; fördold kan ni der
öfver-tygas, att edra misstankar äro ogrundade. Kom, gömd för
allas ögon kan ni der omfamna er mor, då jag fått tid att
bereda hennes sinnen till den oförmodade glädje henne väntar.
Kom endast och följ mig.
(Han drar undan bordet som står under tronhimmelen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
