Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyfter opp ryggen af den. Man ser en jerndörr, som för till
ett hvalf. Han öppnar dörren, som går utåt oeh stiger ett par
trappsteg ner.)
Gyllenstjerna. 1 Din trohet, din ömhet stillar litet min
oro. Hoppet att ännu vara älskad upplifvas i mitt hjerta.
Jag anförtror mitt öde i dina händer. Jag vill följa dina
råd. Jag öfverlemnar mig åt din försigtighet.
(Han går ner i hvalfvet, Stolpe följer lionom och slår igen
dörren efter sig, då tapeten faller före och skyler dörren.
Musiken börjar; en liten stund efter ses Stolpe komma ur hvalfvet,
slå jerndörren igen, ställa ryggen af tronhimmelen i ordning,
sätta bordet på sitt ställe och gå ut genom gårdsdörren.)
ANDRA AKTEN.
(Orkestern spelar endast några takter mellan begge akterna,
och genast komma Anna Gyllenstjerna och Stina genom
djur-gården in på teatern.)
Första scenen.
Anna Gyllenstjerna, Stina.
Anna. Jag försäkrar dig, att det är en främmande,
som talte med din far.
Stina. Å nej, nådig fröken; det var herr Erik Bjelke.
Anna. Men jag tyckte, att han var gulklädd, och Bjelke
har en mörk klädning.
Stina. Det är bara inbillning. Vi voro så långt borta,
att vi endast kunde se, att det skymtade.
Anna. Jag har goda ögon, och jag kände igen din far.
Stina. Nådig frökens ögon må vara så goda de vilja,
så tror jag att inbillningen hjelpte denna gången synen.
Anna. Hvad har inbillningen att göra här?
Stina. Nå, jag vet väl hvad jag tänker.
Anna. Säg då. Jag tycker, att din inbillningsgåfva
är större än min.
Stina. Bekänn, att ni trodde, att det var den okände
herrn, som gaf mig brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
