Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få se er. I det tillstånd, hon är, tror jag, att vi ej böra
lemna henne allena.
Anna (illparigt). - Ert sällskap, min fröken, är henne så
kärt, att hon saknar ’er visst. Men när man skall gifta sig,
när man älskar ... så behöfs någon stunds enslighet.
Siri Brahe (afsides). Hvad vill hon säga?
Anna (med lika ton). Jag bör ej uppehålla er. Bjelken
lär snart komma. Jag ser er längtan att tala vid honom.
Eller kanske det sköna vädret för er i dj urgården ... Ni
söker kanske någon, som önskar att se er ... som endast
vill se er . . . som ej lär vara angelägen att bli sedd . . .
Stina (rycker henne i kjorteln och söker sakta henne). Nådig
fröken, tänk då . . .
Siri Brahe. Men, Anna, jag har aldrig hört er ha en
sådan ton med mig . . . Jag förstår hvarken orsaken eller
hvad ni menar.
Anna. A, när man är så försigtig som ni, så
tystlåten . . . när man håller så mycket af att göra hemligheter
af allt ... så uppväcker man nyfikenhet, och då blir snart
hemligheten bekant.
Siri Brahe (bestört). Hvad hemlighet? . . . Hvem
gömmer sig? Hvad vet ni? ... Hvem . . .
Anna. Är det något, efter jag skall veta? . . . jag vet
intet . . . Men jag är ju, säges det, så talträngd . . . jag kan
ju aldrig förborga en hemlighet . . .
Siri Brahe (afsides). Skulle hon misstänka? . . . (Högt)
Jag känner ingen hemlighet, som jag för er behöfver dölja.
Anna. Men hvarföre svnas så bestört? Ni rodnar,
J y
ni bleknar . . . Säg, hvad är det å färde?
Siri Brahe. Ingenting. Om jag rodnar, är det af
medömkan att se er vid edra år så barnslig att inbilla er,
eller vilja inbilla mig, att här är någon hemlighet, och att
sysselsätta er med sådant lappri, utan att tänka på att trösta
en mor, som, fruktande för sina barn, behöfver nu er
närvaro och er ömma omvårdnad, den hon förtjenar på så
mångfaldigt sätt.
Anna. Jag är förtretad, att ni har så elak tanka om
mig, att ni ej tror mig kunna fört i ena ert förtroende. (Med
ömhet) Ack, Siri! hvarföre är ni så förbehållsam? Tror ni
ej, att jag har vänskap för er? Er kallsinnighet är allt hvad
jag erfar af er. (Hon tar henne i famn.) Ack, Siri, förtjenar
en frände, en vän, så mycken köld? . . ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
