Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(30
GUSTAF III.
som utmärker alltid ert tänkesätt. Jag väntade snarare att
se er förena er med oss för att rädda en olycklig.
Erik Bjehletf. Hvad säger ni, min fröken? Ack,
missbruka ej den medömkan, som jag känner för olvckliga,
missbruka ej i synnerhet den kärlek, som jag er bär. Min
skyldighet, hedern att den uppfylla, denna stränga lag talar för
svagt. Jag behöfver att bli deri bibehållen af er. Tänk
att snart förente, blir min heder er, och att ni ej ville er
maka kunde förebrås någon svaghet. Jag dyrkar er, jag
tillber er; men äska inte något så brottsligt af min kärlek.
Siri Brahe. Jag har ingen rätt att något af er äska;
men jag vågar vänta allt. Jag känner ert ädelmod, jag vet
hvad ett ädelt hjerta är mäktigt att göra, och jag tror ert
för stort, för ädelmodigt, för att frukta något, som ej skulle
likna det. Ack! Måtte ni i stället för den kärlek, som mitt
hjerta er nekar, nöjas med dess aktning, med dess vördnad
för eder dyed!
• C?
Erik Bjelke. Hvad ord? . . . Hvad tal? . . . som
förundrar mig . . . som gör mig bestört! . . . Hvad väntar ni af
mig? Hvad? . . .
Siri Brahe. Allt, ty jag känner ert ädelmod. Det
sättes i dag på prof. Det är ej nog att begära, att ni qväfver
er låga, att ni den ur ert hjerta utplånar; jag begär att ni
segrar deröfver; jag väntar af er dygd, att ni ej för min
skull, ej för mensklighetens skull, men för er heder, för ert
ädelmods skull försvarar, beskyddar och frälsar den som
ägt mitt hjerta, som det eder beröfvat, som det för alltid
äger, som, förenad med mig genom heliga band, kan ej
från mig skiljas, som är förföljd, olycklig och som nu,
fogel-fri, öfverlemnas i ert beskydd.
Erik Bjelke (med största förundran). Siri Brahe! Är
det ni, som talar? Är det väl ni? Ni, som . . .
Siri Brahe. Bjelke, jag vet huru mycket jag bör
synas brottslig i edra ögon; men stunderna äro dyra. Hör
mig utan häftighet. Den landsflyktige, hvars frihet förföljes,
den upproriske, hvars fristad Tegel med så mycken ifver
söker att upptäcka, Sigismunds olyckliga undersåte, som ni
äskar att utlemnas, är densamme landsflyktige, som äger
min hand, som endast återsett sitt fädernesland för att hemta
en maka, som honom var beröfvad. Och det är han, hvars
öde jag anförtror i ert beskydd. Sådant är mitt brott,
sådant är mitt förtroende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
