Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
08
GUSTAF m.
Tegel. Nådige prins! Betänk, att ilskan är uppvaknad,
att (han visar på fru Gyllenstjerna och Bjelke) de, som borde vara
eder trognast.. beskydda edra fiender, och att stränghet
allena . . .
Gustaf Adolf. Håll! Svenskt blod har nog runnit;
det är tid att stämma dess utbrott. Tegel! Din ondska har
nog utöfvat sig. Jag känner dig. Din regering är all.
Min far skall upplysas. Gå, spar mig din åsyn.
Tegel (i det han går). Förtviflan!
Gustaf Adolf (till Johan Gyllenstj erna). Och du, som
för att återse din mor, din maka, har vågat allt i dag;
återvänd till den konung, du tjenar; du är fri. Säg honom
hvad du sett, och om hans frände är värd att täfla en gång
med honom om den tron, han mist.
Gyllenstj erna. Min prins! Min prins! Ack, om din
far hade dina dygder, hvem hade kunnat emotstå honom?
Ja, jag glömmer bort i denna stund all min motgång. Ert
ädelmod intager hela min själ; förenad med mitt
fädernesland under edra fanor, kan jag der söka nya lagrar. Ja,
svensk i allt, afkläder jag mig dessa färger, som skilja mig
från Sverige, för att lofva er, för att svärja er en lydnad,
en tro . . .
(Han tar på sitt skärp, såsom han ville knyta opp rosen
och kasta det ifrån sig; men genom ett hastigt eftersinnande
släpper han det igen, utan att röra rosen.)
Hvad säger jag? Nej, prins! Ni är för stor, för
ädelmodig att vilja missbruka den förtjusning, ni uppväcker,
för att låta mig i ett ögonblick försaka tio års trofasthet.
Sigismund är min konung; Gud har honom satt dertill, blott
döden kan gifva mig en annan. Och om mitt hjerta, min
erkänsla talar för er, så förbjuder min skyldighet, min
heder att lemna mig åt dess röst. Jag flyr ett
fädernesland, som jag älskar, en mor, en slägt, som är mig kär,
en prins, som jag vördar; men om mitt öde är nog hårdi,
att föreskrifva mig denna lag, så uppehåller det hoppet mig,
att Gustaf Adolfs aktning följer den, som önskade att vara
dess undersåte, och som valde honom till sin herre, om
valet vore fritt.
Gustaf Adolf. Gyllenstjerna! Den frihet, jag dig gifvit,
är ovilkorlig. Jag vördar ditt tänkesätt utan att det gilla.
Tag af min hand den maka, för hvars skull du så mycket
vågat i dag. Om ditt mod, din kärlek förtjenar hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
