- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
96

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

06

GUSTAF III.

har måst derefter lämpas, ofta på andra medborgares
bekostnad, alltid på rikets; då lagen var tydlig, har bokstafven
blifvit vrängd, då han uppenbart stridt emot afsiglen, har
han blifvit bruten; ingenting har varit heligt för en af hat
och hämd upprörd menighet, och villervallan har ändtligen
gått så långt, att den mening uppenbarligen blifvit bekänd,
att pluraliteten är öfver lag och hade ej annat rättesnöre
än godtycke.

Således har friheten, den ädlaste af mensklighetens
rättigheter, blifvit förvandlad i en olidlig aristokratisk despotism
i det rådande partiets händer, som sjelf varit kufvadt, och
efter godtycke fördt af några få män ibland dem. Man
har darrat vid tidningen af ett nytt riksmöte, och långt
ifrån att tänka huru rikets angelägenheter bäst skötas kunde,
har man endast sysslosatt sig att tillskynda sitt parti
pluraliteten, för att vara skyddad ifrån det andra partiets
laglösa tilltagsenhet och våld. Om således rikets invärtes
ställning varit vådlig, huru hisklig är ej dess utrikes belägenhet!
Jag blyges att derom nämna. Född svensk och en Sveriges
konung, borde det vara för mig en omöjlighet att tro, det
främmande afsigter kunde råda på svenska män, än mer,
att de nedrigaste medel dertill brukade blifvit. I kännen
hvad jag menar, och min blygsel är för eder nog att finna,
i hvad nesa edra misshälligheter nedsänkt riket.

I ett sådant tillstånd fann jag riket, då efter den Högstes
försyn jag emottog svenska spiran. I veten sjelfve, att jag
ej haft någon möda ospard att förena eder; jag har yrkat,
så i mina tal ifrån tronen till eder som eljest, enighet och
laglydnad; jag har både uppoffrat det, mig enskilt kunde
röra, som ock det, hvilket mig som konung kunde vara kärt;
inga förbindelser, inga steg har jag funnit svåra och tunga
att undergå eller göra, till att komma till ett för hela
fäderneslandet så helsosamt ändamål. Om det finnes någon
ibland eder, som kan neka denna sanning, han stige fritt opp!

Jag hoppades, att mitt bemödande skulle rycka eder
ifrån de bojor, som utländskt guld och inhemskt hat och
sjelfsvåld eder ville påföra, samt att andra länders hiskliga
efterdömen skulle för eder blifva en hotande varning; men
allt har varit förgäfves. I blefven förledde, dels af edra
anförare, dels af eder egen hämd: alla förmurar blefvo
kullkastade, alla aftal brutna, sjelfsvåldet har fritt fått rasa,
och blifvit så mycket mera tvgellöst, som man haft mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free