Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om du med Voltaires dubbla lif
Och Voltaires skicklighet att gäcka
Ej ägde annat tidsfördrif,
Så skulle mödan dock förskräcka
Och dina dar för litet räcka
Att teckna upp en litani
Af allt det lärda vurmeri,
Som visa hjernor kläckt och kläcka.
Du poeiasters magra kön,
Som lärt till dina synders lön,
Och våra svnders lön, att rimma,
o j * ’
At dig jag skrattat mången timma!
Skryt icke Grekland! skryt ej mer
Af din gudomliga Homer,
Se’n Sverige i sitt sköte äger
Den honom vida öfverväger.
Den gamle i sin Iliad
Blott då och då man nicka funnit,
Då vår den höjd i konsten hunnit
Att snarka i hvar enda rad. —
Skryt ej utaf din Sapphos sånger,
Som störtat sig på Leucas bank;
Den svenska*) var ju tusen gånger
Mer ful och mera älskogskrank. —
Om Æschyls röst de grekers öra
Med sådan styrka kunnat röra,
Att deras fruar missfall födt,
Och deras barn af skrämsel dött,
Bör det vår undran mindre göra:
Hvem blir ej snart i själtåg bragt
Att träskets dramaturger höra?
Då Æschyl slog med åskans makt,
De med narkotiskt gift förgöra. —
Hvi har jag ej, o Pope! din hand,
Att i en Dunciade**) betvåla
Den mängd skriblerer i vårt land,
Som med Apollos lager pråla?
*) Härmed afser Kellgren fru H. C. Xordenflycht, hvilken
ansågs hafva dränkt sig af olycklig kärlek.
**) En af den engelske skalden Pope författad satirisk
hjelte-dikt, rigtad mot dåliga skalder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
