Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men huru slätt min godhet erkänd blifvit!
Hvad större otaek och förtret!
Hon ej en gång af mina gåfvor vet.
Och jag, föll Plutus in, hvad ymnig rikdoms gröda
Har icke jag den otacksamma skänkt!
Men månn’ hon derför nå nsin tänkt,
Att lyckans förmån bort förakt och högmod föda?
Månn’ likars rätt hon derför nånsin kränkt?
An jag, än jag då, ropte F^öja,
Har nånsin dödlig mer min ömma nåd fått röja?
Har ej min hand hvar enda dag
Ju nya blommor skänkt att hennes skönhet sira?
Ja, i dess hand jag bragt min egen spira!
Dock vet hon icke sjelf af sitt behag.
Gupido stammar, ilsknas, gråter,
Och som ett barn han löper fram och åter,
Ack! hämna mig, ack! hämna mig, min far!
Min godhet har hon lönt med smärta.
Mitt koger, som jag glad åt henne lemnat har,
Hon tömde mot mitt eget hjerta.
Man gnälde, skrek och fältes så,
Man pinte så den stackars Jofurs öra,
Tills ändtligt, trött att detta larmet höra,
Han sade: mina barn! gen akt och hören då,
Hur jag beslutit har att er till viljes göra.
Så mycket jag af edert stoj förstått,
Den vackra Mejerfelt deri ett fel begått,
Att hon ej lärt till skryt och högmod draga
De gåfvor, hon af eder fått,
Och dock behagat mer, när hon ej sökt behaga.
Ett sådant brott förtjent sin aga.
Välan! jag vill, att en poet
Uppå det nya år den sköna till förtret
Skall hvarje dag och hvarje timma
Om dess förtjenst med Bagers anda rimma.
Till denna dom gafs handklapp öfver allt.
Men huru flat, när sjelf jag blef befalt
Att Jofurs dom i verket ställa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
