Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOGLARNES VITTERHETS-AKADEMI.
155
Han måste då till prof ett stycke arbet ge
Att dömmas — Utaf hvem? — Utaf hans mästare.
Men skulle nu en skräddare,
En snickare,
En bagare,
En svarfvare
Uti sin enfald häraf sluta,
Att likaså det måste sig bete,
När en poet får skaldepriset njuta;
Då skall min läsare få se
Af nedanstående besynnerliga saga,
Hur fasligt sig en skräddare,
En snickare,
En bagare,
En svarfvare
I vittra saker kan bedraga.
* H:
H’
En stor och mäktig Örn i gamla verldens dar
För nordens foglar konung var.
(I parentes tör någon undra,
Hvi så bland foglar, flere hundra,
Man alltid Örnen just till konung uppsatt har:
Har han så mycken dygd? Har han så upplyst snille?
Är då hans själ så ädel och så stor? —
Nej, men han har de längsta klor.)
Hvad angår nu den Örn, jag här beskrifva ville,
Så såg man, hvad ej mången tror,
Att han med mycken nåd de fjäderfän bemötte,
Som skaldekonst och vittra yrken skötte.
Han satte priser ut, dels stora och dels små,
För dem, som längst bland foglar kunde gå.
I konsten att en sång författa.
Men som kung Örn i nåder ej förstod
Att skilja uti sång det vackra från det platta,
Och hade ej nog kungligt mod
Att åt sin höga smak i tysthet låta skratta,
Så tog han visligt det beslut
Att en och an bland foglar välja ut,
Som borde prisets vinst åt bästa qvädet dömma,
En kår, som skulle kallad bli
För vitterhets akademi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
