- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
166

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vänta mig. Nå väl då, jag vill göra en ganska simpel
fråga: Huru långt är det härifrån och till Öregrund.
(Ändå intet svar). — Magnetisören flat. Men, min herre,
hvarföre fråga om sådane verldsliga saker? Nog vet ni, att
en ande ej sänker sig ned att ta kunskap om sådane ting.
Fråga något ur andeverlden. Atå göra. Säg, Lars Anders:
Huru gammal var min syster, när hon gick ur verlden?
Det skall jag säga dig en annan gång. — Men hvarför
icke nu? — Jag skall först fråga efter. — Magnetisören
(med hastighet): Det är ganska naturligt, Andeverlden är
mycket stor; den innehåller alla de aflidnas själar från
verl-dens begynnelse. Således kan en ande omöjligen känna alla
andra andar, förr än han frågat sig före .... Men jag
fruktar, att menniskan kan må illa, om hon sofver längre. Hör
du, Lars Anders, törs menniskan sofva längref — Nej
kära du, gör för all ting och väck henne snart, annars kan
hon få konvulsioner.

(Menniskan väcktes och sessionen var slut.)

Denna korta dialog torde göra tillfylles för att visa
både beskaffenheten och ändamålet af den nya magnetismen;
oc-h om någon skulle tvifla på sannfärdigheten af hvad jag
anfört, må han göra lika frågor, och han skall finna lika svar.

Denna djupa känsla af sant och rätt, godt och ädelt,
som gör att vi anse oss för lycklige eller olycklige, upphöjde
eller förnedrade af allt livad som främjar eller sårar deras
ära; att vi, likasom flyttade ur oss sjelfva, ur
personlighetens krets, röras, andas och liafva vår varelse i det
allmänna lifvet, den allmänna ordningen, samhällets och
verl-dens, rättvisan, dygden, förnuftet, smaken; att vi älska som
föräldrar, som vänner och välgörare alla stora män, som
upplyst och förädlat vårt slägte; att vi deremot hata som
personliga fiender allt villans och lastens anhang; att vi
sjelfva utan möda uppoffra lugnet, hvilan och nöjet, icke
känna någon fruktan, icke se någon fara, då lagens vård,
religionens helgd, samhällets väl och regentens ära kalla oss
till strids mot dårskaper och sjelfsvåld .... Denna djupa
sjelfförnöjande, sjelffrätande känsla, om hon ej är snillet, är
hon fröet dertill. Utan henne fans aldrig ännu på jorden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free