Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en verkligt stor filosof och skald. — Unge författare! vill
du veta, om din kallelse är sann eller ej; lägg handen på
ditt hjerta. Hvad intryck känner det af de ting, som
om-gifva dig? Sanning, dygd, rättvisa, fädernesland,
mensklig-het: säg, kan du nämna dessa heliga namn utan rörelse i
ditt blod, utan skakningar i dina fibrer? Ser du blott med
ett åtlöje dina likars dårskap? med förakt deras laster? med
ömkan deras olyckor? Den håg du känner att utmärka dig
af talanger, hvad har den till föremål? Månn’ en titel, en
prydnad, ett anseende öfver hopen, en beqvämligare lefnad?
Månn’ hofgunst och sällskapslof? Söker du blott att, af
ingen oroad och oroande ingen, gå som man säger din verld
igenom och låta verlden ha sin gång?... Då yngling! tro
mig: det är icke dig, som snillet kallar att tala till folket.
Försök ej att höja dig öfver medelmåttans krets. Blif täck,
oförvitlig, en man af god ton! Ditt namn, om det lefver,
skall dö med dig. — Om åter vid åsyn af allt hvad som
rubbar den allmänna ordningen, af allt som kränker förnuft
och dygd; om vid blotta åsyn eller ryktet häraf du känner
ditt blod tändas, ditt hjerta klappa, din andedrägt förkortas,
lårarne brista ur ditt öga, tankarne hoptals genomstörta din
själ; och du glömmer så dig sjelf, och du är icke mera dig,
men den dygdige, som lider, men den upplyste, som förföljes
medborgaren, filosofen, menniskan . . . Då, ädle! igenkänn
snillets gudomliga röst; då, sök ej förgäfves att qväfva en
eld, som, lik åskans eld, ej skall slockna, förr än han förtärt
dig; då följ ditt öde: Blif stor — och olycklig.
Veritati Gloria.
Byxorna.
Saga,
som täflat för priset i sällskapet Pro Sensu Communi år 1788.
Uti ett klädstånd, häromda’n,
Jag tu par bvxor hörde träta —
Må ingen andryg här i stan
Min sagas innehåll förgäta!
Och om det gjorde något qval
Åt sundt förnuft och god moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
