Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Excipe Fån & Compagnie,
Som togo visligt sitt parti
Och svuro sakta mellan tändren.
Sist: hur på söder tillgått har,
Hur med dess eldsvåda tog ända,
Och hvilket nytt palats man drar
Ur askan af det platt förbrända —
Derom en annan gång, kanhända,
Om Gud förlänger våra dar.
Kantat
den i Januari 1789. *)
Röst af Allfaders mun: »Ännu ett år åt verlden:
Ännu ett hvarf af solens gamla lopp,
Förr än jag kröner dygdens hopp
Och störtar lasterna och dårskapen och flärden.»
Du, sistnämd i det åttonde
Af seklets tiotal! Du hörde det och väcktes
Utur den dröm af möjlig varelse,
Hvari du, dödligt slumrande,
Med natt af evighet betäcktes —
Träd ut. — Vid Jani vink ditt fängsel upplyckt sig;
Och ljusets herskare, den höge resenären,
Stolt i sin vagn, som väntar dig,
Sin kosa kastat om mot Skyttens landamären —
Du kommer. — Glad, förundrad öppnar du
Din första blick för dagen — första gången
Ser tidens fält, och lifvets. — Till Dig nu
Uppstiger jordens helsning, sången
Af millioners lof. — O hör den! icke blott
I stoj af sällhets druckne dårar
På nöjets ejderbädd, ur lyckans gyllne slott;
Men i de mindre bittra tårar,
Den milda suck, den suck af tröst,
Som häfver mindre tungt de olyckligas bröst!
*) Författad med afseende på då varande kriget med Ilyssland.
Svenska Parnassen. III. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
