Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fördolda gift, och känslans tysta brånad,
Och svallet af de sjudande passioner,
Och svikna hopp om nöjen — ack! som lofvat,
Och ledsna’n mera grym af dem — som hållit.
— Nu, sade han, I falska, tomma skuggor
Af himmelsk sällhet, icke född för jorden,
Ej född för mig — nu vänten er ej mera
Att finna spåret till min dolda boning —
Och I, o grymme! I, som ej bedragen,
Ack! alltför sanna, verkeliga plågor:
Förtryck och fanatism och list och afund,
Och tusen och än tusen lifvets plågor,
Er trotsar jag att finna mer ert offer:
Stängd är jag evigt från er syn, och dagens.
Här vill jag, lycklig, glömmas och förglömma,
Här endast lefva med er, trogne vänner,
Välgörare, odödelige snillen,
Som före mig försmäddens och försvunnen —
Och när en dag jag somnar denna sömnen,
Så djup, så lång, så ljuf för en olycklig,
Skall ingen tvungen tår min aska gäcka
Och ingen skald sig i mitt lof besjunga.
Blott om en sårad vän, en dårad älskling,
Förvillad af sitt qval och nattens skuggor,
Fann detta skjul för stormens bot och mörkrets,
Och såg vid skymten af de tända blixtar,
På ekens mossbelupna stam, min harpa
Förutan strängar hvisslande i vinden,
Och kände den igen. — Då skall han höja
En suck till himlen, sorgens suck ur hjertat
Och säga: Broder! du liar gått — och sedan
Med tystnad leta mina ben tillsammans
Och ge dem åt den mor, som ej förskjuter,
Och lägga blott en otäljd sten på grafven,
Och skänka den en enda tår af känsla,
Och strö derpå en enda handfull blommor,
Af dessa fältets enkla blyga blommor,
Som aldrig vuxit under menskors öga. —
Så talte Timon, och med rösten bruten
Lög sig en stillhet, som hans själ ej kände;
Ty såsom hafvets dyning efter stormen
Var svallet af hans själ. — Der ännu blödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
